Gardell går på tomgång
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-23
GÖTEBORG. En bättre idé är att göra det man är bra på.
Jonas Gardell kan inte sjunga. Ändå sjunger han.
Jonas Gardell kan inte härma dialekter. Ändå gör han det.
Gardell vet det här och vill förekomma all kritik genom att prata om sina brister.
”Det här är ingen show, det är en kontaktannons” rullar på en skärm före föreställningen.
Som en parodi
Jag håller med om att det inte är en show. Det är en Jonas Gardell-parodi.
En föreställning som alltför mycket handlar om sig själv, om ingenting. Gardell pratar om showen. Gardell pratar om publiken. Gardell pratar om Mark.
Först kommer han in som vresig tant och varnar publiken för det kommande snusket. Sedan dansar han fram i cowboyhatt och försöker sjunga.
Han bär in hinkar och kastar vatten på publiken. Han pratar om hur han brukar håna dem som sitter långt fram och sedan gör han det. Igen.
Han berättar om en misslyckad dockteater han hittat på och inte ska spela. Men visar den ändå.
Överdriver
Visst kan Jonas Gardell vara rolig även på tomgång, men han överdriver sina Jonas Gardell-miner och Jonas Gardell-steg.
En fin stund av allvar när han pratar om sin mammas demens och hur vi alla är tillfälliga gäster i varandras liv. ”Aldrig ska jag sluta älska dig” är åter med.
Men helheten är mycket mycket tunnare än vad Gardell brukar vara.
Man kan dock köpa t-shirts och andra Gardell-saker. Han har inte mycket att säga, men han har något att sälja.