Varför ska över- viktiga skämmas över att visa hud?

Karolina Fjellborg

helskärm

Vad är egentligen mest förnedrande för deltagarna i ”Biggest loser”? Att banta och väga sig i tv?

Eller att kategoriseras som utnyttjade stackare som inte förstår sitt eget bästa?

Att TV4:s svenska version av ”Biggest loser” har blivit kallad för förnedrings-tv på sina håll förvånar mig inte.

För svenskar är ju generellt sett väldigt snabba med att ta till det begreppet för reality-tv, när folk gör och säger saker i rutan som den allmänna smakpolisen inte samtycker till.

Eller förstår sig på.

Och medan det ibland givetvis ligger en del i anklagelserna, så rör det sig minst lika ofta om att sätta sig till doms över, och i princip omyndigförklara, andra människor.

För vad som är förnedring eller inte ligger ju mycket i betraktarens öga.

Inte minst i fallet ”Biggest loser”.

För vem är det egentligen som har bestämt att överviktiga människor – till skillnad från smala – bör skämmas för att visa hud i tv?

Och är det inte rätt förmätet att anta att deltagarna har nedsatt omdömesförmåga, och hjälplöst låter sig utnyttjas, bara för att de är av storleken större?

Visst görs det en hel del exploaterande tv med överlägsen attityd på temat fetma. Det går inte att förneka.

Men ”Biggest loser” hör till en betydligt mer kreativ kategori.

För här handlar det faktiskt om ett gäng vettiga, vuxna människor, som har gjort aktiva val för att förändra och förlänga sina liv – och i och med det får tillgång till resurser som skulle kosta skjortan för dem att bekosta på egen hand.

Och de valen kan nog kategoriseras som ganska smarta – snarare än aningslösa.