Nyheterna om AC/DC känns rätt illa i magen
The show must go on. Till varje pris.
Eller, måste den verkligen det?
Att få möta några av de världsstjärnor som har varit en enorm del av ens uppväxt är förstås ett stort privilegium i det här jobbet. Det kan åtminstone vara det. Ibland är det i stället ett effektivt sätt att skjuta myten om sin barndoms hjältar fullständigt i sank.
Med AC/DC har det varit precis tvärtom. Att träffa en av tonårens allra viktigaste hårdrocksikoner har bara förstärkt den romantiska bild jag hade som ung. Speciellt ett möte med Angus Young och Brian Johnson i London för några år sedan när det uppenbart presströtta radarparet, efter timmar av intervjuer, ändå ansträngde sig så mycket att det blev ett av de trevligaste jobb jag har gjort. Inte minst för duons genuint varma humor och stämning mellan sig.
Det är utan tvekan ett av de finaste minnen jag har som reporter.
Ja, det är deras jobb. Men tro mig, jag har sett världsstjärnor hantera sin arbetsdag på betydligt tristare sätt.
Därför gör de senaste veckornas uppgifter om AC/DC mig ledsen. Brian har fått stränga order om att omedelbart sluta turnera, för att inte helt förlora hörseln. Efter att han meddelat bandet doktorns besked kom ett officiellt uttalande från AC/DC: turnéns resterande tio gig ska flyttas och genomföras med en gästsångare. Något som Brian, enligt uppgifter från hans nära vän Jim Breuer, ska ha fått veta av pressen. Själv ville sångaren enligt samma källa hitta en lösning, inte sluta.
Det är förstås svårt att veta vad som händer i australiensarnas läger just nu. Vad som verkligen är sant. Men för mig har bilden av det där nästan tonårsbusiga radarparets vänskap grusats. Hur långt är Angus Young beredd att gå för att hans, och alla fansens, älskade AC /DC ska leva vidare? Måste verkligen allt fortsätta till varje pris?
De senaste dagarna har Axl Rose pekats ut som möjlig ersättare. Men oavsett vem det nu blir så känns hela situationen rätt illa i magen.
Jag vill så naivt gärna att AC/DC inte ska vara Kiss. Ett aktiebolag i rock som alla andra.
Lyssna på
”Hulls”
(Loney Dear)
En av geniet Svanängens bästa låtar hittills. Det säger en hel del.
”Broken start”
(Alexander Durefelt)
Nytt album och tio nya anledningar att lyfta på hatten för den här svenska americana-doldisen.