Hånade Wham får upprättelse på Netflix

Har premiär 5 juli

Älskade av fans världen över, men sågade av kritiker som anklagade dem för att vara ytliga och innehållslösa ‒ den brittiska duon Wham gjorde ett outplånligt avtryck i pophistorien.

Nu skildras 80-talsgruppens framgångsår i Netflixdokumentären ”Wham”, där huvudpersonerna själva agerar berättare.

Det finns en rad i George Michaels singel ”Round here” från albumet ”Patience”, släppt 2004, i vilken den då 41-årige artisten blickar tillbaka på sin ungdoms dagar.

Han beskriver sig själv och sin tidigare musikaliske vapendragare Andrew Ridgeley som ”Two little Hitlers” som ”sjöng tramsiga coverlåtar medan grannarna bankade i väggarna”.

Orden kan tolkas som ett tecken på att Michael, likt många andra initierade tyckare, hade ett komplicerat förhållande till sin och Ridgeleys popduo Wham ‒ en av 1980-talets mest iögonfallande och bäst säljande grupper.

helskärm

Outgivna intervjuer

Men när regissören Chris Smith (med dokumentärer som ”Fyre” och ”Jim och Andy” på sitt cv) tar sig an Whams historia är ambitionen att berätta en historia som är mer nyanserad, och mindre förenklad, än raderna från George Michaels solosingel ovan.

I ”Wham”, som filmen kort och gott heter, är det huvudpersonerna själva som agerar berättare. Med hjälp av nyinspelat intervjumaterial med Andrew Ridgeley och äldre, tidigare outgivna, intervjuer med George Michael, som avled 2016, väver Smith ihop en historieskildring som stundtals får det att framstå som om subjekten är i dialog med varandra.

Det är just skattkistan med outgivna, och allomfattande, intervjuer med George Michael som inspirerat till dokumentärens form.

‒ Genom att ta del av materialet med George kunde vi utforma frågor till Andrew och på så vis få till ett samspel som känns väldigt levande, säger Chris Smith i en intervju med Smooth Radio.

helskärm

Fjäderbollar i byxorna

När Wham klev ut på Hammersmith Odeons scen i London hösten 1983 i stora frisyrer och korta shorts borde ingen i publiken ha förvånats över att duon plockade ut fjäderbollar ur byxorna och smashade ut dem i publiken med badmintonracket.

För redan året innan, när Michael och Ridgeley debuterade i tv-programmet ”Top of the pops” cementerades bilden av Wham som glättiga pophedonister. Singlar som ”Wham rap (enjoy what you do)” och ”Young guns (go for it)” visade gruppens vördnad för soul och r'n'b från andra sidan Atlanten ‒ och en enligt vissa mycket diskutabel hållning till hiphop.

– Pop har blivit ett smutsigt begrepp, konstaterar en 20-årig George Michael bitterljuvt i ett intervjuklipp i filmen, som svar på musikrecensenternas skoningslösa utlåtanden om Whams musik.

Något det talades mindre om var Michaels sexuella identitet, som han kände sig tvungen att dölja för att inte torpedera sin egen och gruppens framgång.

helskärm

Först i Kina

Men fansen var med redan från starten. Debutalbumet ”Fantastic” blev etta i England, och med uppföljaren ”Make it big” krönte Wham också albumlistan i USA.

Duon toppade singellistor världen över med låtar som ”Wake me up before you go-go” och ”Last christmas”, och var tidiga popglobalister när de som första västerländska popgrupp uppträdde i Kina 1985.

Under Whams korta brinntid ‒ duon var aktiv 1982‒1986 ‒ odlade George Michael både vad som skulle bli en framgångsrik solokarriär och ett trassligt förhållande till sin egen berömmelse. När han gick bort julen 2016 präglades eftermälet till slut av det han och Andrew Ridgeley aldrig fick åtnjuta under de pastellfärgade Wham-åren: upprättelse från kritikerna, även kring ”Wake me up before you go-go”.

”Wham” har premiär på Netflix den 5 juli.