Bara döden kan skilja dem åt
Vi är ihop. Vi är lyckliga.
Men det kommer att ta slut när någon av oss dör, sjunger Jason Isbell sorgligt, förutseende och blåögt romantiskt.
1.
Författaren Stephen King tipsade mig om Drive-By Truckers. Inte personligen men via sin krönika på sista sidan i Entertainment Weekly. Kanske var det år 2003. King skrev krönikor salt och effektivt, med den typiskt amerikanska punschen i meningarna, motsatsen till vad vi lika slappt kan kalla brittisk elegans. King är en stor sydstatsrockfantast, framkom på de där sistasidorna.
2.
Drive-By Truckers blev därmed ett stort favoritband, jag köpte de album som fanns i de numera nedlagda jätteskivaffärerna i New York. Jag köpte även biljett till en spelning – på Joe’s pub eller var det rent av Apollo? – men någon förbannad nyhet hände så jag var tvungen att jobba.
Men Drive-By Truckers, som liksom R.E.M. är från Athens, Georgia, hände aldrig riktigt. De blev aldrig lika bra som de första albumen lovade. För varje ny -platta som kom var jag besviket nöjd.
3.
Jason Isbell var medlem i Drive-By Truckers! Hade ingen aning om det. Han var med i bandet under den period, 2001–2007 enligt Wikipedia, då jag älskade dem som mest.
Kanske var Jason Isbell Drive-By Truckers superkraft. Troligen.
4.
På fredag släpps nya albumet ”The Nashville sound” med Isbell och hans band 400 Unit, singeln ”Hope and the high road” finns ute, och där finns en sång med ett tema jag aldrig hört förr.
”If we were vampires” – glöm vampyrtramset, det här är en skyhögt realistisk sång – handlar om en mycket påtaglig kärlekshistoria. Vi kan gott unna oss att anta den handlar om Jason och hans fru, musikern Amanda Shires som även sjunger på sången.
Den handlar om att vara blixtrande kär. Den handlar om att vara blixtrande kär och ändå tänka att det här kommer att ta slut en dag.
”It’s knowing that this can’t go on forever, likely one of us will have to spend some days alone.”
Jag har aldrig hört en sång som är så praktiskt romantisk – eller om den är cynisk och finns det i så fall en motsättning? Det kan vara den mest romantiska sång någonsin, just därför. Lord Byron would have blushed. För det fina, och vad som gör den provocerande, är att han ser döden som det möjliga slutet för förhållandet, bara döden.
Någon av oss kommer att behöva leva utan den andra
Kanske får vi 40 år ihop men aningen är jag borta, eller så är du borta. Någon av oss kommer att behöva leva utan den andra. Det är kärlekens jävlighet, enligt Isbell, medan det i vardagligare fall slutar långt innan med en nedtrappning av passion – kanske även skilsmässa padonk! Den möjligheten finns inte för Isbell i denna makalöst fina bit på 3 minuter och 36 sekunder.
5.
Jason Isbell, 38, saknar något. Även hans jättehit ”Cover me up” saknade något. Jag messar runt till mina gubbrockande vänner, med en enorm expertis i ämnet, och undrar varför det är så svårt att verkligen, verkligen gilla Isbell. Några förstod inte frågan, de hade tydligen sett honom live och det var fett, men Bjurman satte det direkt: Rösten.
Isbell har inte riktigt rösten. Inte den riktiga nerven. Inte någon särskild personlighet. Han låter ungefär som alla andra. Han kan aldrig bli Willie Nelson. Men han får absolut vara med när jag och Chris Stapleton stoppar korv i sommar.
VECKANS…
…BABE. Linda Pira. ”Knas” om ett förhållande med någon som var pajjig verkar ha fungerat sådär, men det blev en riktigt skarpt soulig hiphopsingel så kanske var det värt det.
…TV-SERIEPROBLEM. ”Jag saknar humor och körsbärspaj i Twin Peaks” (HBO Nordic) skrev jag. Men nu ytterligare avsnitt in saknar jag även den handling David Lynch verkade hitta i tredje, fjärde avsnittet. Det här ser verkligen inte bra ut men vi får inte ge upp, Kyle MacLachlan briljerar i varje roll.
…TV4-PEPP. I går anlände Icona Pop till ”Så mycket bättre”-gänget på Gotland. Kikki Danielsson, Anders ”Moneybrother” Wendin, Tomas Andersson Wij, Eric Saade och Sabina Ddumba. Utan tvekan en stark line-up, längtar redan till i höst…
…TV-SERIEPROBLEM II. ”Ett totalt mörker på alla vis”, skrev jag om ”House of Cards”(Netflix). De flesta har hållt med, men inte alla. Och jag har noterat skillnaden: De som inte bryr sig om politik tycker att den är rafflande och tankeväckande om populism, korruption och totalitäritet. Vi som följer politik noga tycker att den är överdriven, otrovärdig och en blek kopia av verklighetens Donald Trump. Själv gillar jag journalistspåret som dyker upp sent i säsongen – må Herald-murveln avslöja den läskige Doug Stamper (Michael Kelly)!
Följ Fredrik Virtanen på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande texter.