Snart finns inte super deluxe-publiken kvar
Super deluxe-utgåvorna av klassiska album brukade dröja några decennier, till den potentiella publiken blivit nostalgisk nog att köpa en skiva de redan ägde en gång till.
David Bowie och Daft Punk ger ut dem efter bara några månader.
Vi startade avdelningen Steenkakan för att den del av skivbranschen som ägnar sig åt boxar och återutgåvor exploderar just nu, med mängder av intressanta släpp.
Att Bob Dylans ”Another self portrait”, en ny version av ett album som ursprungligen gavs ut för 43 år sedan, gick upp i topp på den svenska försäljningslistan när den släpptes tidigare i höstas betyder förmodligen främst att det inte säljs så mycket fysiska skivor längre.
Och jag älskar verkligen streamingtjänsterna, det är så jag primärt lyssnar på musik i dag och det känns helt självklart att det är framtiden, men icke desto mindre visar Dylans listetta att det är påkostade utgåvor som erbjuder något mer än en plasttrissa i en liten plastask som alltjämt får folk att fortsätta vilja ha musik i fysisk form.
Möjligen är vi som gillar snygg paketering, gedigna liner notes och bonusspår, sånt som sätter musiken i ett tydligare sammanhang, en tynande skara entusiaster som känner så för att skivor man kan hålla i har varit en så central del av vårt musikintresse.
Troligen är det därför som David Bowie och Daft Punk redan nu släpper deluxe-utgåvor av sina senaste album. De vet inte hur länge publiken finns kvar.
Daft Punks deluxe-version av ”Random access memories” kommer i december och är så nördig att man nästan tror att de är ironiska. Albumet på dubbelvinyl och som guld- och silverpläterat usb-minne med videor och remixer, en intervjuskiva, en bit 70-millimetersfilm (!) med några videorutor och diverse posters med Daft Punk-robotarna. Det är nog lite synd om folk som tycker det är värt att spendera 1 800 kronor på den lådan.
För Bowie-fansen blir det knivigare. ”The next day extra”, som kom förra veckan, känns nämligen som en mer definitiv utgåva än originalet från i våras, med två remixer, hela åtta extraspår som i flera fall hade kunnat platsa på den ”riktiga” skivan samt en dvd. Albumet kostar dessutom bara 200 kronor.
Visst, sura pengar att lägga på något man till stor del redan äger men är ni lika sålda på Bowies nytändning som jag vågar jag nog påstå att det faktiskt är värt det.