Ernst Kirchsteigers pensionsplan: ”Investera i vänner”
Publicerad 2018-07-19
Ingen sommar utan Ernst Kirchsteiger.
Han har renoverat byggnader i tv sedan år 2000.
Men de intensiva inspelningsperioderna innebär att det sociala livet får gå på sparlåga.
– Man ska vara rädd om sina vänner. Det är nog den enda riktigt varaktiga pensionsförsäkringen man kan ha, säger han.
När Nöjesbladet når Ernst Kirchsteiger, 60, på telefon låter han meddela att han precis svängt ihop en ”vansinnigt god pasta med tonfisksås” som han har sardeller i ”för sältans skull” och som han tänker avnjuta efter intervjun.
Ernst Kirchsteiger är högaktuell med en ny säsong av ”Sommar med Ernst” – den elfte i ordningen. Under åtta veckor får tittarna följa hans arbete med att renovera Kånsta kvarn i Hallsbergs kommun utanför Örebro.
Medan sommarbygget rullar i tv-rutorna, passar den folkkäre profilen på att pusta ut – och ta igen missad tid med nära och kära.
– Jag har precis varit och hälsat på goda vänner i Nordvärmland, simmat runt i en liten mörk sjö mitt i skogen. När man sitter i bilen hem tänker man ”gudskelov för att man har de här vännerna”, som man kan åka till en kväll och sitta och gapskratta med, säger han.
Ernst har renoverat byggnader i tv sedan år 2000 – först i ”Sommartorpet” i SVT fram till 2007 och från 2008 i TV4:s ”Sommar med Ernst”.
”Vänner är nog det viktigaste att investera i”
Tanken på att det är nittonde året i rad som han renoverar byggnader i tv får honom att skratta till. Den där första programserien med ”Sommartorpet” trodde han också skulle bli den enda.
– Det blir ändå så, att när man jobbar så intensivt som jag gör så kan jag ibland känna att mina vänner kommer lite på efterkälke. Eller att de tänker: ”Nej, Ernst jobbar så mycket så det är nog ingen idé”. Då blir det som att jag vill konsolidera när inspelningarna är över. Jag vill utsätta mig för deras pajer, roligheter och barnbarn. Så sommaren blir väldigt mycket en social, härlig resa för att samla ihop den här truppen.
Han uppmanar:
– Man ska vara rädd om sina vänner. Det är nog den enda riktigt varaktiga pensionsförsäkringen man kan ha. Jag tänker såhär, att om jag sitter på ett hem och ingen kommer med en kasse med tidningar och sätter sig och spelar kort en stund med mig då spelar det ju ingen roll hur mycket pengar man har. Då är man ju världens fattigaste människa.
– Vänner, vill jag bara säga, är nog det viktigaste att investera i. Man ska inte slarva genom att titta på klockan och säga ”du, jag är ledsen. Jag måste vidare.” Är det något man ska göra så är det nog att stanna kvar i samtalet och försöka förstå att den här vännen som sitter framför mig kan vara den viktigaste personen för mig om några år. Det vet man ju inte.
Känner du att har behövt tumma på ditt sociala liv och familjen med tanke på hur du jobbar?
– Jag måste ju fokusera jättemycket naturligtvis, men de är så vana. Jag har ju jobbat med det här jättelänge och så hämtar vi hem det på ett jättebra sätt efteråt. Det har inte blivit jobbigt för oss på något sätt. Jag är ju mitt i familjen trots att jag jobbar mycket.
Hur tänker du framåt – hur många ”Sommar med Ernst” till blir det?
– Om jag bara går på den energi jag har i mig just nu, när jag snart ska gå och äta den här pastan med tonfisksås, då skulle jag kunna hålla på hur länge som helst. Men så är jag ju 60 år. Vem vet – man får bara hoppas att kroppen håller och lusten finns. Som det är i dag skulle jag kunna hålla på hur länge som helst.
Så gör du Ernst somriga tonfiskpasta
Du behöver:
Ca 15 cm hackad purjolök
En klyfta vitlök
1–2 burkar krossade tomater
Kapris
Ca 4 sardellfiléer, för att få upp sältan – så skippa saltet!
Svarta oliver, urkärnade och hackade – gärna grekiska
1–2 tsk torkad basilika
1 tsk honung
Tonfisk i vatten
Olivolja att steka i
Gör såhär:
Fräs purjohacket i olivolja. Fräs med en klyfta vitlök.
Häll i krossade tomater, kapris, sardeller, oliver, basilika och honung. Låt såsen koka ca 10 minuter.
Vänd ner tonfisk och få det hela varmt och gott.
Servera med pasta pappardelle.
Mums filibabba!