En grym comeback efter 41 års tystnad

Uppdaterad 2020-01-17 | Publicerad 2012-09-15

Joshua Henry. Där har vi en person värd att hylla.

Det var han som såg till att Bill Fay fick spela in ett av årets album.

Håkan Steen.

Joshua Henry? Bill Fay? säger ni nu. Och nej, det ger inga minuspoäng på centralprovet i pop att inte ha koll på något av de namnen.

Den brittiske singer-songwritern Bill Fay gjorde två album i början av 70-talet. I fina recensioner jämfördes han med Bob Dylan, Leonard Cohen och Nick Drake men plattorna sålde dåligt, troligen för att Fay kanske var snäppet för otydlig och dyster för att kunna marknadsföras effektivt.

London-sångaren blev en kultangelägenhet för dammiga skivsamlare.

I slutet av 90-talet gavs de båda albumen ”Bill Fay” och ”Time of the last persecution” ut på cd och hittade fram till ytterligare några, möjligen lite mindre dammiga, skivsamlare. Nick Cave hyllade honom som en av de största och Jeff Tweedy började plocka in en cover på Fays ”Be not so fearful” i Wilcos liveset.

Fay, som hade fortsatt att skriva och spela in låtar på sin fritid, kunde glädja sig över att tidningarna nu kallade hans skivor klassiker och fick även hoppa in med Wilco på scen, men så mycket mer hände inte.

Förrän den amerikanske musikern producenten Joshua Henry tog kontakt. Han hade hittat Fays plattor i sin pappas skivsamling och vuxit upp med dem. Nu fick han lyssna igenom drivor av demos som Fay samlat på sig under sina tysta decennier och insåg genast att karln måste göra en skiva.

Så 41 år efter förra albumet gör nu den Warren Zevon-­like 60-plussaren Bill Fay comeback på skiva. Och det finns all anledning att plocka fram det slitna gamla ordet kulturgärning igen.

”Life is people”, inspelat med såväl Fays gamla musiker som en yngre klick från kretsarna kring Noel Gallagher och Paul Weller, är nämligen ett djupt gripande, hudlöst vackert album.

Pianoballaden ”Be at peace with yourself” hör till de mest helande stycken musik jag hört i år. ”This world”, med Tweedy som gäst, är förstklassig vuxenrock. Den intima tolkningen av Wilcos ”Jesus, etc” är så... så... ja, ni får lyssna själva.

Fay själv tycks inte våga räkna med en fortsättning på det här äventyret, men om han har fler låtar av samma dignitet i gömmorna får vi innerligt hoppas att någon övertalar honom.

”Be not so fearful”, med såväl Fay som Wilco, hör ni enklast på Youtube.

Missa heller inte, för allt världen, versionen som Filip & Fredrik gjorde i sin jubileumspodcast från Berwaldhallen.