Allsången var en riktig plåga
Aftonbladets tv-recensent Jon Hansson om premiären
Underbart! skrattade Lotta Engberg.
Jo, tjena, säger jag.
Allsången från Göteborg var en plåga.
När alla medverkande formligen hamrar in hur satans trevligt vi har det där hemma och här i publiken är det dags att dra öronen åt sig.
Inte så att ”Lotta på Liseberg” (TV4) var otrevligt. Men det var skräp-tv.
Det kändes som något av de där breda underhållningsprogrammen jag såg i min (och televisionens) barndom. Så dammigt.
Bara en sådan sak som att stämma upp ”Gulli-Gullan”. (Fast det var ju starkt att hitta texten längst ner i musikmuseets källare.)
SVT-folket borde vara lika glittrande glada som Lotta E. Det här är inte programmet som käkar upp ”Allsång på Skansen”.
Gästerna på Liseberg kan förvisso tralla lika bra som publiken på Solliden men allsångsledarna snubblade flera gånger bland textraderna.
En petitess, men hur knepigt kan det vara att slå i sig ”Brevet från kolonien”?
Allsångsledarna, ja Nanne Grönvall, Christer Sjögren, Brolle och Ola är hyfsade svenska underhållare men några världsartister är de ju inte. Kunde vi inte fått höra något lite vassare så här i premiären?
Mellansnacket var på hejaklacksnivå. Anders Lundin framstår vid jämförelse som en retoriker av Obama-klass.
Och humorn... Ja, vilken humor? Jag begär inte att Engbergskan ska trolla fram en Robert Gustafsson ur närmsta Lisebergskanin men någon kul tjej eller kille hade ju inte suttit i vägen. I och för sig var Brolle skojigt lik Daniel Westling fast med toppig frilla. Man får glädja sig åt det lilla.
Och så låtvalet. ”Surströmmingspolkan”, ”Befälhavaren på bogserbåten Ångermanälven”, ”Gulli-Gullan”... Vill någon nu levande människa sjunga ”Gulli-Gullan”?
Inte ens det jävla ring-in-och-tävlandet slapp man. Och kampen mellan de två levande bingobrickorna (!) måste ha varit årtiondets sömnpiller.
Ko-ko!
I kväll håller jag alla tummarna för U 21-landslaget mot Serbien (TV4).