Monster, avskum och as – nu går de i terapi

Monstren – det är vi! Så kan man sammanfatta Jenny Jägerfelds och Mats Strandbergs första gemensamma bok. Igenkänningen blir möjlig när de låter Frankensteins monster, doktor Jekyll, Dorian Gray och vampyren Carmilla gå i klarsynt terapi.

En konstgjord varelse, tillverkad av ihopsydda likdelar kastas ensam ut i världen. Hans skapare doktor Victor Frankenstein har jobbat sig in i den berömda väggen och fylls nu av vämjelse inför resultatet. Det är sant att han lyckats göra liv, men för vad? Ful, oälskad och ensam inleder den nya varelsen sitt liv.

– Han har empati, han säger bra saker. Han kanske inte ser så fantastisk ut alla gånger men det kan han inte rå för, säger Jenny Jägerfeld och konstaterar att det är doktor Victor Frankenstein som kallar sin skapelse för "monster, avskum och as".

– Här är problematiken densamma som när ett barn blir förskjutet av en förälder, säger Mats Strandberg.

Lajvat terapisessioner

Tillsammans har de lajvat fram terapisessioner med "monstren" och deras familjemedlemmar. Idén är bland annat inspirerad av tv-serien "In treatment" eller avsnitten i "Sopranos" där maffiabossen samtalar med sin terapeut, enligt Mats Strandberg. Här med tillägget att de låter sina klassiska 1800-talsmonster bli utfrågade av en samtida, oblyg och kvinnlig terapeut vars frågor ofta är konfrontativa och rakt på sak. Särskilt obekvämt blir det för de viktorianska monstren när sexualiteten ska upp på bordet.

– Vi tyckte krocken var rolig, så långt det är möjligt har vi också använt oss av repliker från originalböckerna, det är säkert 3/4 som är original, säger Mats Strandberg.

Han har skrivit skräckromaner som "Färjan" och "Hemmet" och Jenny Jägerfeld, psykolog och författare, om skräck ur ett psykologiskt perspektiv. Båda har dessutom själva gått i egen terapi, och Mats Strandberg har ibland också känt sig just monstruös inför sin terapeut.

"Alla dör"

När de såg Teater Barbaras uppsättning av "Frankenstein" hittade de – äntligen – sitt första gemensamma projekt.

– Det går ju väldigt illa. Många av Victor Frankensteins nära och kära dör. Vi tänkte "Åh vad tråkigt, om de bara hade pratat med varandra hade det inte behövt bli så här", säger Jenny Jägerfeld, varpå Mats Strandberg fyllde i: "De hade behövt terapi, de hade behövt dig Jenny".

Vid sidan av de fyra monstren förses läsaren med researchmaterial om psykiska diagnoser och får också följa den gravida psykologens personliga reaktioner inför sina klienter i form av en arbetsdagbok.

I doktor Jekylls fall associerar bokens psykolog till sin egen alkoholistpappa, "en mister Hyde", när han söp till.

För Mats Strandberg behövs ingen sprit för att locka fram en egen känsla av dubbel personlighet:

– Man har väldigt höga krav på sig själv, man har hög arbetsmoral, man vill vara en öppensinnad och god människa, säger han och illustrerar sitt obehag över hur mörkertankar kan poppa upp och störa den egna självbilden.

Själv tyckte han det var befriande att prata om sådana tankeimpulser som "en mister Hyde" som dyker upp i huvudet ibland.

– Det kanske kan få vara okej, det är ju skillnad på vad man gör och vad man tänker.

Förminskad ilska

Att känna sig monstruös betyder inte nödvändigtvis att man också är det, konstaterar Jenny Jägerfeld.

Själv kunde hon relatera till delar av den beskedliga Lauras terapisessioner, närmare bestämt till hur kvinnors ilska ofta förminskas. Laura, flickvän till den promiskuösa vampyren Carmilla, bekänner sin skräck för att bli lämnad, vilket hon också blir.

"Lauras core-problematik är att hon suddar ut sig själv i en relation", antecknar psykologen efter en session.

– Den kvinnliga ilskan är så förbjuden. Jag kände igen mig i det – om jag blir arg och säger ifrån får jag otroligt dåligt samvete, fick jag reagera sådär? Jag reagerar kraftfullt mot mig själv. Men jag kan också känna igen mig i Dorian Grays narcissism, inte minst nu när vi lanserar den här boken.