Black Panther lever Martin Luther Kings dröm
I veckan var det femtio år sedan som Martin Luther King Jr mördades i Memphis.
Hur mycket den amerikanske politikern och pastorn bidrog till att förändra populärkulturen går inte att mäta.
Dr Kings arv lever framför allt kvar i superhjälten Black Panther.
Att Martin Luther King sköts ihjäl i just Memphis är en fasansfull ironi.
Staden är en av populärkulturens viktigaste platser.
I en tid där rassegregationen kunde vara lag i USA blev Memphis i delstaten Tennessee en progressiv smältdegel. Vita och svarta artister skapade tillsammans rock och soul som förändrade musikvärlden.
Musik och mode var över huvud taget ett grundämne i amerikanska medborgarrättsrörelsen på 60-talet.
Arkivbilderna i dokumentärerna om Dr King tonsätts alltid av Aretha Franklin, Nina Simone och James Browns funkiga kamplåt ”Say it loud – I’m black and I’m proud”.
Oprah Winfrey brukar lyfta tv-programmet ”Soul train”, som hade premiär i USA 1971, som en milstolpe för svarta amerikaners självkänsla och identitet. Under ledning av skaparen Don Cornelius dansade hippa och urbana svarta människor till flera av dåtidens populäraste artister.
Blev en frihetssymbol
Afron blev en statushöjande identitetsmarkör. Till och med att gå till frisören kan vara en motståndsaktion och politik. Allt hör ihop.
Två år innan Martin Luther King mördades lanserades seriefiguren Black Panther. Black Panther heter egentligen T’Challa och är prins i det fiktiva afrikanska kungadömet Wakanda. Han gjorde sin tecknade debut i ett nummer av ”Fantastiska fyran” och var den första svarta superhjälten som nådde amerikansk mainstream.
En av skaparna, serieförfattaren Stan Lee, har sagt att han inte hade några underliggande politiska tankar när han döpte sin figur.
Men den svarta pantern har länge varit en afroamerikansk frihetssymbol. Svarta soldater använde den under andra världskriget. Och när svarta invånare och studenter riskerade sina liv och startade partiet Lowndes County Freedom Organization i Alabama 1965 hade de en svart panter som visade huggtänderna på plakaten, skyltarna och valsedlarna.
Världens största musikgenre
Svarta Pantrarna är också namnet på en av 60-talets mest kända politiska organisationer. De kämpade för den afroamerikanska befolkningens rättigheter och tyckte, till skillnad från Dr King, att våld var ett nödvändigt politiskt vapen.
Mycket har hänt sedan Martin Luther King höll sina mest kända tal.
I dag är hiphop, som i grund och botten är svart protestmusik, världens största och populäraste musikgenre.
Och på bio har Ryan Cooglers afrofuturistiska film ”Black Panther” blivit den överlägset största succén hittills i år. Den har dragit in över en miljard dollar, vilket bara drygt trettio filmer har lyckats med. I helgen passerade den ”Titanic” och blev den tredje mest inkomstbringande filmen någonsin i USA (siffrorna är dock inte justerade efter inflationen).
Mycket i ”Black Panther” är fortfarande sällsynt i stora mainstreamfilmer. Den utmanar flera stereotyper och klichéer.
Pulveriserad marknadsanalys
I ”Black Panther” får ett afrikanskt land ha världens modernaste teknik. De hårdaste krigarna är kvinnor som jämförs med Grace Jones. Filmens humorventil, T'Challas lillasyster Shuri, är både kvinna och ett tekniskt geni. De vita skådespelarna, som i vanliga fall brukar få betydligt större plats i Hollywood, är reducerade till biroller. CIA, som brukar vara den mäktigaste skurken eller hjälten, representeras exempelvis av en tafatt Martin Freeman.
Tack vare ”Black Panther” borde marknadsanalysen att vita ansikten säljer fler biobiljetter än svarta vara pulveriserad.
Och om svarta stjärnor får vara de coolaste och största idolerna hemma i pojk- eller flickrummen bör det rimligtvis bli svårare att växa upp och tycka att bland annat afroamerikanska människor är mindre värda.
”Black Panther” är definitivt en del av Martin Luther Kings dröm.