Malin Cederbladhs känslosamma hyllning till sin pappa

”Jag är så tacksam att jag fick ha dig som pappa, men det blev inte så länge”

Uppdaterad 2018-06-13 | Publicerad 2017-07-24

Malin Cederbladh, även känd som Ove Sundbergs fru Anette i ”Solsidan”, debuterar som sommarpratare.

I sitt program ger hon en kärlekshyllning till sin pappa, som skulle ha fyllt 80 år just i dag.

– Jag är så tacksam att jag fick ha dig som pappa, men det blev inte så länge, säger hon i ”Sommar i P1”.

Malin Cederbladh är skådespelaren som blivit Anette Sundberg, Ove Sundbergs fru, på Solsidan med hela svenska folket.

Rollprestationen har gett henne utmärkelsen ”Årets kvinnliga humorprestation”. Just nu är hon aktuell med pjäsen ”Egenmäktigt förfarande” – men även som sommarpratare i Sommar i P1.

Hon håller sitt sommarprogram på sin pappas födelsedag – och passar på att ge honom en kärlekshyllning.

– Kära pappa. I dag skulle du ha fyllt 80 år, säger hon.

”Du gav så mycket kärlek”

Hennes pappa gick bort för 32 år sedan. Då höll Malin Cederbladh på att ta klivet in i vuxenlivet.

– Du var så varm, rolig, jobbig och trygg. Jag är så tacksam över att jag fick ha dig som pappa, men det blev inte så länge. Du gav så mycket kärlek att det faktiskt räcker fortfarande. Men jag saknar dig fortfarande. Mycket.

Hennes röst tjocknar något. Den låter lite grötigare, tårfylld, ju mer hon berättar om sin pappa.

– Du var stark, trygg och fnissade mycket. Sedan blev du som förkyld. De hittade inget fel på dig. Alla värden var bra. Sedan en dag var du bara borta. 48 år. Det gick så fort, säger hon och fortsätter:

– Jag har drömt om dig. Att vi ses. Och kramas hårt. Ibland otäcka drömmar, att du lever och har gjort i alla år. Att du har gömt dig. Att du försöker undvika mig och inte låtsas se mig. Jag drömmer om dig. Men inte lika ofta. Jag kan knappt minnas din röst.

”Det var tufft”

Hon minns hur svårt det var att tackla det nya vuxenlivet med en pappa som plötsligt inte fanns där längre.

– Att förlora en förälder när du precis ska bli vuxen själv... Att vara väldigt vilsen. Den tiden... Jag minns inte så mycket.

Hon pratar stolpvis:

– Försöka leva. Göra det jag vill. Fortsätta livet. Det var tufft. Riktigt hårt.

Höll på att drunkna

Malin Cederbladh berättar även om en dramatisk händelse, som inträffade när hon var fem år gammal. Hon gjorde det förbjudna – lekte vid ån tillsammans med sina jämngamla kompisar Roffe och Leffe.

De fick syn på en pulka i vattnet, som såg snabb ut. Plötsligt var Malin Cederbladh i vattnet.

– Roffe och Leffe, som inte heller är några stora killar sticker därifrån. Vi får absolut inte vara vid ån. Jag ropar på hjälp, säger hon och fortsätter:

– Jag minns att jag ser upp mot ytan och sjunker, långsamt. Lugnt. Det är ganska stilla och tyst. Ljuset som bryts uppe vid vattenytan och strilar nedåt.

Hon kunde simma, men hennes orange hängselbyxor i galon och med resår nedtill i byxbenen fylldes med vatten. Skulle det inte ha varit för en okänd man, som väntade vid den intilliggande stationen på Roslagsbanan på sitt tåg till jobbet, hade historien kanske fått ett helt annat slut.

– Han hör ett barn ropa på hjälp. Tåget kommer. Han kliver inte på tåget. Han går över spåret ner mot ån. En mössa med vit päls runt om i vattnet och han hoppar i och drar upp mig. Jag minns att jag pekar var jag bor och att han bär mig i sin famn.

Hennes föräldrar pratade om ett tv-program med Karin Falck som programledare, där man fick möjlighet att tacka folk för olika saker. Men de visste inte vem mannen var.

– Vi vet fortfarande inte vem den mannen var, säger hon.