Ett hopp för Finland – och funktionsnedsatta
Sylvia Balac om sina favoriter i årets Eurovision
På tisdag är det dags för första semin i Eurovision.
Jag håller tummarna för finska pionjärerna Pertti Kurikan Nimipäivät.
Finlands bidrag är unikt på flera sätt. Punk är en underrepresenterad genre i schlagervärlden och bandets låt klockar in på uppfriskande korta 1:27.
Dessutom har bandmedlemmarna funktionsnedsättningar, vilket inte heller tillhör Eurovision-vanligheterna.
Eller till vanligheterna i något som helst nöjessammanhang, förresten.
I Sverige har vi Glada Hudik-teatern och Utbildningsradions ”Miffo-tv”, men ska Hollywood göra film med en rollkaraktär som är funktionsnedsatt kallar man in Leonardo DiCaprio.
Funktionsnedsatta är i skriande behov av förebilder och representation, och där gör Pertti Kurikan Nimipäivät en enorm insats när de uppträder inför en mångmiljonpublik i Eurovision.
Men helt okända kommer de inte vara för alla i tv-publiken. Bandet har turnérat i flera europeiska länder och också uppnått viss kultstatus efter dokumentären ”The punk syndrome” från 2012.
En fantastiskt fin film i vilken vi får se medlemmarna Pertti Kurikka, Kari Aalto, Sami Helle och Toni Välitalo repa, turnéra – och storbråka på bästa Metallica-manér.
Frustrationen över orättvis behandling, krav på att gå till fotvårdsspecialisten (”de jävla fotvårdsspecialisterna, de är alla fittor”) och längtan efter att bli förstådd, sedd och hörd går som en röd tråd genom låttexterna.
Pertti Kurikan Nimipäivät är verkligen punk i ordets rätta, uppåtsparkande, bemärkelse.
Och i Finland är de stjärnor på riktigt. Efter tisdagens Eurovision-semi hoppas jag de blir det i hela Europa också.
Fotnot: ”The punk syndrome” går att köpa på dvd för cirka 149 kronor.