Många män och mycket mys med Göran Greider
Så bra är debattörens sommarprat i P1
Mjaha, vad ska nu sossetidningen tycka om röda Greiders sommarprat
Det tål att upprepas att vi på nyhetsredaktionen är politiskt obundna (jag hör det teatraliska fnyset, trolltwitter).
Så; det blir utmanande varje gång sommarpratet blir ett politiskt brandtal, vilket förstås är precis hela tiden. Greider är trots allt socialistisk debattör. Men det är som att den röda tråden inte riktigt kan bestämma sig för om den är det självbiografiska eller det politiska.
Det är hursomhelst svårt att inte hålla med om att skolor inte ska tömmas på resurser av giriga riskkapitalister, att inte naturen ska få förstöras av vår ohållbara livsstil, att ett samhälle värt namnet inte är bättre än hur det behandlar sin underklass. Och att vården får för lite resurser och status trots att det är de som håller oss vid liv. Ingen kan trots allt sätta mat på bordet för coronaapplåder från söderbalkonger.
Det är i inledningen, på intensivvårdsavdelningen där Greider lyckas bäst med att klä sin politik i kött och blod. Berörande berättar han hur han vaknar upp efter att ha svävat mellan liv och död i respirator efter att ha drabbats av RS-viruset. Han känner knappt igen sig själv, och får ett hugg i hjärtat när inte heller familjens hund känner igen sin tilltufsade husse bland sjukhuslukterna. Han ser bilder av sig själv med slangar in och ut ur kroppen, läser i vårddagboken hur hans kropp tagits om hand av personalen. Det är riktigt starkt.
Och som Greider konstaterar: vi går alla på tunn is. I kris bleknar de ytliga vardagsbekymren och fram träder livets mer basala värden, meningen med livet.
Sedan serveras vi alltså den där cocktailen av mysig livshistoria och vass politik, kryddat med anekdoter om den ena endimensionellt klyftiga vänstermannen efter den andra och ackompanjerat av lite väl förväntad, om än mysig, musik från manliga artister. Och så någon enstaka överraskande kvinna. ”Den ensamma mamman i traversen” med Ulla Sjöblom är ett underbart rivigt – politiskt – lingonris i cocktailglaset.
Här hittar du avsnittet.