”Känns som att komma till någons vardagsrum”

Jens Peterson

Så bra var Björn Skifs på Göta Lejon

Jodå, Björn Skifs kan fortfarande överraska.

Som i en busfärsk version av ”Hooked on a feeling”. Eller en allsång på ”Calle Schewens vals” som får publiken att skratta sig sanslös.

Låter det bekant? Här finns nya upplevelser också.

Björn Skifs har hög lägstanivå, och det här känns lika genomtänkt och underhållande som större shower han gjort. Planerat, fast planen är att ge utrymme för spontana infall och överraskningar.

Publiken överraskas med en hemlig gäst. Premiärkvällen dragspelaren och showmannen Bengan Janson.

Björn Skifs förvånas av något annat som dyker upp. Nu Lennie Norman, som tvingade fram ett gemensamt nummer på cittra. Snart visade Björn Skifs att han är den med bäst pokeransikte av de två och förmåga att skoja tillbaka.

Hur kul som helst.

Intimt och fint

Det känns som att komma till någons vardagsrum. Mycket bra ljud, intim stämning, fin scenografi. På scen trälådor i olika storlek som döljer hemligheter. Ibland bildspel. Publiken får ställa frågor och en önskar en låt.

Några nya sångtexter kring minnen och åldrande, om att fortfarande känna samma barnsliga busighet. ”Hooked on a feling” gör Skifs och hans muntra musikanter a cappella och det arrangemanget är femplus. Några andra hits samlas i ett snyggt medley. Mer ovanliga ”Behöver dig” i en bra version. Delbert McClintons ”Why me” i dansande boogie som Skifs själv kallar gubbrock.

Gästartisten får stort utrymme och det blir mycket prat. Björn Skifs är en duktig intervjuare. När Bengan Janson leder allsång i ”Calle Schewens vals” hjälper han också alla som inte kan texten genom att ligga en rad före. Kaoset blir fantastiskt komiskt.

Tanken är att ingen kväll ska vara den andra lik. En show jag gärna ser igen.