Därför kan Brolle rädda folkparken
Han blickar tillbaka på en tid som inte längre finns.
Men Brolles varma folkparkshyllning kan vara precis det framtidens Konsertsverige behöver.
Björneborgsparken. En plats som svenskarna i bästa fall vet ligger i Sverige, inte i Finland.
Själv kan jag blunda och se hela min värmländska uppväxt passera genom de gnisslande parkgrindarna.
Det var här jag och min allra bästa vän lärde oss det basala i livet. Här gick vi ifrån att vara oskyldiga ungar som skräckslaget men kittlade fick se spritbuffliga Meduza-raggare guppa i skogsbrynet, till att några år senare själva göra bort oss fullständigt inför nån ouppnåelig tonårskärlek. Givetvis med både för mycket sprit och hybris i kroppen. Här skaffade vi oss våra första konsertupplevelser. Europe. 220 Volt. Treat. Och Jerka, givetvis.
Folkparkerna var landsbygdens pumpande hjärta där drömmar uppfylldes och gick i kras. Festkvällar som kanske oftast slutade med en luftgevärsblomma i bröstfickan och en häxspya i skogen.
Men med festivalernas genombrott i Sverige dog också parklivet. Grindar rostade. Scentak murknade. Maskrosor åt sig igenom asfalten. I bästa fall blev landets parker tillhåll för bakluckeloppis eller den årliga bilträffen.
Då och då görs försök att sparka liv i den vackra livetraditionen. Som i år då Brolle beundransvärt besöker närmare 30 parker, med just brukshålan utanför Kristinehamn som en av nålarna. Längs turnén har Bodens Elvis berättat att han velat återskapa sin uppväxts folkpark och hur han hoppas bana väg för en ny era. Tidigare återupplivningsförsök talar emot men kanske är tiden mer rätt nu. Med skenande artistgager och uppblåsta produktioner kan den här typen av opretentiösa scener mycket väl bli ett välbehövligt komplement till festivaldrakarna.
Och ja. Enligt arrangören besökte närmare tusen personer Björneborgs Folkets Park förra helgen. En imponerande siffra.
Nästan halvvägs till ABBA:s rekord från 1975 på 2 600.