Hektisk och häftig minibussfärd som till slut får soppatorsk

Publicerad 2020-02-20

”Give me liberty”.

FILMRECENSION I djupt humanistiska men till slut utmattande ”Give me liberty” utsätts en vänlig färdtjänstchaufför för idel prövningar under en lång och hysterisk dag.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Give me liberty
Regi Kirill Mikhanovsky, med bl a Chris Galust, Lauren ”Lolo” Spencer, Maxim Stoyanov, Darya Ekamasova, Zoya Makhlina och Sheryl Sims-Daniels.


KOMEDI Hektisk, humanistisk, och realistisk och absurd på samma gång. Rysslandsfödde Kirill Mikhanovskys film utspelar sig under en enda febrig dag i USA:s allra mest segregerade stad Milwaukee, där den unge ryssamerikanen Vic (Chris Galust) kör färdtjänst med en ängels tålamod och skyhög stresströskel.
Med handhållen kamera, nervig klippning och ett obarmhärtigt tempo följer ”Give me liberty” Vics arbete, som i teorin går ut på att under stor tidspress köra gamla och funktionsnedsatta från punkt a till b, men i praktiken, i alla fall den här dagen, innebär en kafkaartad nedstigning i en hetsig, högljudd och socialt och kulturellt brokig galenskap, där den ena efter den andra kräver det ena med det tredje av Vic, som är oförmögen att säga nej.
Med andan i halsen, stor medkänsla och ett osvikligt sinne för solidaritet kör han sin minibuss genom staden, lastar av och på folk, springer in i och ut ur lägenheter, avvärjer katastrofer, bär möbler, tar hand om släkt, familj, kunder och skrålande fripassagerare och gör avstickare han inte har tid med, medan hans chef skäller på honom i telefonen, vägar är avspärrade och staden kokar av politiska oroligheter.

Greppet är häftigt, men efter ett tag blir det tjatigt och utmattande och framåt slutet är filmen farligt nära soppatorsk.


”Give me liberty” har biopremiär den 21 februari.

Följ ämnen i artikeln