Korrupta kommunpolitiker och misstänka ministrar

Få som får röster i svensk film och tv

Jens Peterson

Vem kan man lita på? Vem vill man rösta på?

Många skulle nog välja Hugh Grant som premiärministern från ”Love actually”.

Men hur ser politiker ut när de skildras i svenska filmer och tv-serier?

I USA och Storbritannien har de av tradition gjort spelfilmer om presidenter och politiker som Winston Churchill eller Margaret Thatcher.

Amerikanska ”Vita huset” har gett många en idealiserad bild av det politiska arbetet. Britterna har lyft upp elaka skrattspeglar som ”Javisst, herr minister” och ”Trist herr minister”, som också gav långfilmen ”In the loop”.
En svensk motsvarighet är tv-serien ”Starke man”, där Anders Jansson spelar kommunalråd i Svinarp, Skånes näst tråkigaste kommun.
Grotescos ”Flyktingkrisen - en musikal” var en minnesvärd begåvad engångsinsats.

Dansk tv:s ”Borgen” följer i tre utmärkta säsonger danska statsministern Birgitte Nyborg (Sidse Babett Knudsen) med kolleger, opposition, press, lobbyister. Alexandra Rapaport blir vald till miljöminister i ”Kronprinsessan”, sevärd miniserie som följdes av ”Kungamordet” och ”Drottningoffret”. Reine Brynolfsson och Suzanne Reuter spelar tunga ministrar.

Den sortens vardagliga skildringar av politiker som försöker sköta sitt yrke är ovanliga. Ett exempel är Tova Magnusson-Norlings ”Fyra år till”, där Björn Kjellman spelar folkpartistisk partiledare, David Holst. Han är gift med sin partistrateg Fia, men blir kär i statssekreteraren Martin (Eric Ericson). Folkpartisten blir dubbelt osäker. Han är kär i en man - som är socialdemokrat.

En tidig komedi om att jobba för mycket är ”Ministern”. Jarl Kulle skrev manus, regisserade och spelar ministern. Han och läkarhustrun (Margareta Krook) jobbar så mycket att deras son ber att få byta föräldrar.
På 1930-talet kom flera dramatiska berättelser om klasskamp och det framväxande folkhemmet. ”Karl Fredrik regerar” följer hur statarsonen Sigurd Wallén blir socialdemokratisk jordbruksminister. En hedersman som ser till samhällets bästa, även i konflikt med överklassen.
Men när politiker och ministrar dyker upp är det oftast i egenskap av korrumperade makthavare, i små roller. Gärna i komedier.

helskärm

Stellan Sundahl missbrukar kommunmakten i ”S.O.S - en segelsällskapresa”. Björn Skifs avslöjar en kriminell kommunhöjdare i ”Strul”. I ”Äppelkriget” säljs den vackra naturen ut till tyskar. Yvonne Lombard spelar korrumperad lokal politiker och Sture Ericson är socialdemokratiske Larson i Tofta som desarmeras med alkohol.
Hasse Alfredson och Tage Danielsson gjorde även ”Sopor”. Kungafamiljen och partiledarna är med i komedin där barn ockuperar slottet i protest. Sven Lindberg är Olof Palme, Allan Edwall spelar Thorbjörn Fälldin, Magnus Härenstam gör Ulf Adelsohn och Margaretha Krook tolkar Gösta Bohman.
Maria Lundqvist är statsminister i ”Åsa-Nisse – wälkom to Knohult”, där hon får kämpa med utbrytarna i Småland.

Bordellhärvan under 1970-talet har gett avtryck i flera spelfilmer och tv-serier. Leif G W Persson, som var mycket insatt, skrev romanen ”Grisfesten”. Bo Widerberg gjorde utmärkta thrillern ”Mannen från Mallorca” av den boken. En kriminell polis skyddas när mordutredarna hittar spår mot honom. Justiieministerna Hans Villius har besökt prostituterad.

”Call girl” kom 2012. Magnus Krepper är statsminister och Claes Ljungmark justitieminister i denna spelfilm inspirerad av samma händelser. Familjen Palme anmälde filmen , som klipptes om innan den gavs ut på dvd.
Där spelar Pernilla August bordellmamma. Hon är statsminister i actionfilmen ”Hamilton - i nationens intresse”, med David Dencik som biträdande.

I höst är det premiär på svenska tv-serien ”Inte utan skuld". Om svensk vapenhandel, med ett påhittat företag som liknar Bofors. Misstänkta ministrar skymtar förbi.

Svenska politiker på film är sällan sådana som någon vill rösta på.