Nya ”Lejonkungen” – underhållande men egentligen helt onödig

Lejonkungen

Uppdaterad 2019-07-17 | Publicerad 2019-07-12

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Regi: Jon Favreau, med röster av Donald Glover, Seth Rogen, Chiwetel Ejiofor, Alfre Woodard, Billy Eichner, Beyoncé, James Earl Jones. Svenska röster: John Lundvik, Molly Hammar, Björn Gustafsson, Linus Eklund Adolphson, Svante Thuresson, Laila Adele med flera.

Filmen har Sverige-premiär onsdag 17 juli


FILMRECENSION. 25 år efter att en av Disneys mest älskade filmer hade premiär, kommer en ny datoranimerad version.

Sommarens största filmpremiär är en klart underhållande – men samtidigt egentligen onödig – nyinspelning.

ANIMERAT. Originalfilmen från 1994 är en av alla tiders bästa och mest älskade gammaldags handtecknade Disney-filmer. Blev också en framgångsrik musikal runt hela världen.

Så när Disney nu har klätt sin kassako i modern datoranimerad dräkt, har man jobbat enligt måttot ändra-inte-på-ett-vinnande-lag. Här tas sannerligen inga risker.

Filmen är en nästan scen-för-scen och ibland även replik-för-replik exakt kopia av originalfilmen. Med den nya tekniken ser djuren (nästan) riktiga ut och den afrikanska savannen ser snudd på mer filmad än datoranimerad ut.

Inledningsvis blir man imponerad, även om det faktiskt redan har gjorts ännu bättre, av samma regissör Jon Favreau, i ”Djungelboken” (2016).

Historien har ju nästan Shakespeare-kvalitet. Två lejonbröder, Mufasa och Scar, har stridit om samma kvinna, Sarabi. En vann både kärleken och kungariket. Men ondskefulle Scar väntar på hämnd. Bland annat genom att röja unge prins Simba ur vägen…

Sista timmen är inte alls lika vass

Första halvtimmen är, känslomässigt, lika stark som originalfilmen. Den datoranimerade realismen gör den också mer otäck, inte minst Scars allierade elaka hyenor lär nog skrämma åtskilliga barn.

Vårtsvinet Pumbaa och surikaten Timon bjuder på lite välbehövlig humor. Där känns det som att Seth Rogen och Billy Eichner har fått släppa loss lite grann, de både pruttar och improviserar.

Sista timmen är inte alls lika vass. Den stora uppgörelsen med lejonen i slagsmål, där är det inte lätt att skilja ond från god. Det blir mest en hysteriskt snabbklippt lejonmassa.

Och ju längre tiden går – och det gör den, filmen är en halvtimme längre än originalet – ju mer saknar man magin och lekfullheten, när djuren inte var så realistiskt avbildade utan mer som… tecknade djur, med högst egna personligheter. Nu blir det nästan konstigt att djur som ser så riktiga ut, kan prata. Lite själlöst.

Klart underhållande

Där ”Circle of life”, ”Hakuna matata” med flera av Elton Johns/Tim Rices klassiska låtar verkligen lyfte sina scener för 25 år sedan, känns det nu mer som att de bara kommer och försvinner. Mycket i förväg har handlat om Beyoncés medverkan. Men hennes röstroll som Nala är ganska liten och nyskrivna egna ”Spirit” är föga märkvärdig.

”Lejonkungen” är en klart underhållande och väl fungerande barnfilm. Men på sitt sätt onödig, då den inte på något sätt är lika bra som originalet.

 

FOTNOT: Disney visade bara USA-versionen av filmen för oss recensenter, därför har vi inga omdömen om hur den fungerar svenskdubbad.


SE OCKSÅ: ”Dumbo” och ”Aladdin”. Disney-favoriter där man har gjort tvärtom, alltså gjort liveactionfilm av animerade förlagor.

VISSTE DU ATTDonald Glover, som pratar/sjunger Simbas röst, också är världsberömd som artisten Childish Gambino?

JUST NU… är James Earl Jones, 88 år, den enda från originalfilmen som gör samma röst i nya filmen, som lejonkungen Mufasa.