Det är du som förändras – inte dina favoritfilmer

Överraskningar väntar när du ser om dina klassiker

Ethan Hawke i ”Alive” (1993).

KRÖNIKA. Det sägs ibland att tiden har sprungit ifrån vissa filmer.

Det må vara hänt.

Men varje gång du känner så är det en välkommen påminnelse om att du har förändrats.

Ethan Hawke är på Sverigebesök, med anledning av Stockholms filmfestival. En stjärna som håller stilen 30 år efter genombrottet.

Jag såg om ”Alive” häromkvällen. Ni minns den säkert, en film från 1993 med Hawke i huvudrollen, där han spelar en av passagerarna på ett flygplan som störtar i Anderna. De som överlever kraschen väljer till sist att äta av de döda medpassagerarna för att överleva. En gruvlig men sann historia som utspelades 1972.

Jag var tonåring när filmen kom och minns att jag tyckte att den var mycket spännande och välgjord. Realistisk. Tre decennier senare var det alltså dags för en omtitt och jag slogs av att det inte längre var samma film.

Specialeffekterna under flygplanskraschen såg inte längre så imponerande ut. Jag tänkte även på att alla skådespelarna såg hyfsat välgödda ut filmen igenom, trots att den handlar om hur svälten gick så långt att kannibalism blev ett alternativ.

Ethan Hawkes hår såg tidstypiskt grungigt ut. Knappast något jag tänkte på när filmen hade premiär. Nu var frisyren plötsligt en tidskapsel – men inte till 70-talet.

Fortfarande realistiskt, till viss del. Filmen följer de verkliga händelserna tämligen troget. Men Hollywoodglansen kändes plötsligt mer uppenbar nu.

Suveränt ångestladdat

I somras såg jag även om ”Trolösa” från 2000, en film efter Ingmar Bergmans manus, regisserad av Liv Ullmann. Jag mindes vad jag tyckte om filmen för tjugo år sedan, att Ullmanns regi var stillastående och träig. Men någon timme in i handlingen visade det sig inte heller vara samma film längre.

Lena Endre och Krister Henriksson i ”Trolösa” (2000).

Jag slogs av hur jäkla bra Lena Endre är. Att inramningen med Erland Josephson, filmad i Bergmans hus på Fårö, hade en suveränt ångestladdad effekt. Och hur drabbande mörkret i berättelsen är mot slutet.

Inte samma som förr. Fast egentligen är ju filmerna det. Det är jag som har förändrats under flera decennier, inte ”Alive” eller ”Trolösa”.

Skavanker på en gammal favorit

Som filmälskare måste man ständigt, genom livet, vara beredd på sådana här överraskningar. Filmer påverkar oss på olika sätt, beroende på ålder, erfarenhet och sinnelag. Visst kan det vara trist att sitta och notera skavanker på en gammal favorit... men omfamna det.

Det ska vara en positiv upplevelse att känna att du går genom livet med nya insikter.

Nästa år får vi för övrigt ytterligare en chans att ompröva samma berättelser. Flygkraschen i Anderna har filmats på nytt, av spanjoren J A Bayona (”The impossible”). Den som har möjlighet att besöka filmfestivalen i Stockholm kan se ”Society of the snow” redan nu i november. Och Tomas Alfredson har regisserat en ny tv-serieversion av ”Trolösa”.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.