Bruce Springsteen på Broadway är en av de bästa konsertfilmerna

Jag såg inte Bruce Springsteen på Broadway.

Nu har jag sett Bruce Springsteen på Broadway. Tack vare filmen.

Det är en av tidernas bästa konsertfilmer.

Netflix visar hans föreställning, filmad under två kvällar i somras, med start söndag 16 december.

De som vallfärdat till New York har vittnat om en oförglömlig upplevelse. Visst är vi många som velat vara där, men det är mäktigt att se dokumentären också. Filmad med flera kameror, varsamt ljussatt. Proffsigt bildberättande.

Man är nära. Man känner sig som en i publiken under två och en halv timme när Springsteen berättar till gitarr och piano. Varje ansiktsuttryck; vemod, ilska, genant leende.

Han blev tidigt känd för fantastiska mellansnack med underbara skrönor. När jag såg honom 1981 i Sverige och 1984 i New Jersey gav han långa monologer. Det är uppenbart att han älskar att berätta. Han gör det väldigt bra.

”Born in the USA” har aldrig drabbat så hårt som i den brutalt avskalade versionen

Det är också uppenbart att han älskar ord. Adjektiven dansar ur munnen i explosivt färgstarka beskrivningar av människor och händelser. Hans förmåga att beskriva en person med få nyckelord är släkt med Charles Dickens.

Jag har sett honom på scen drygt 30 gånger, men tycker filmen ger en ny upplevelse. En låt som ”Born in the USA” har aldrig drabbat så hårt som i den brutalt avskalade versionen. Låten kopplas med minnen av musikidoler från New Jersey som dog i Vietnam.

Han gör två låtar med Patti Scialfa, ”Tougher than the rest” och ”Brilliant disguise” från skilsmässoalbumet ”Tunnel of love”.

Springsteen pratar mycket om uppväxten och föräldrarna. Mörkret kring pappan, vävt med ”My hometown” och ”My fathers house”. Och ”Long time coming” som spelas i en blötögd stund när han minns en sorts förlåtelse från fadern.
Kontrasten är moderns livsaptit och lust att dansa.
Filmen är full av charm och humor.

Springsteen pratar om vilken bluff han är som sjunger om arbetarlivet och bilkörande utan de erfarenheterna. Men i så fall är det en bra bluff. Springsteen vet mycket om musikens makt och rockstjärnors trick.

Den magin bär tack vare kamerorna hela vägen hit från en teater i New York.