Filmerna om första världskriget du inte får missa

Klassikerna, modernare guldkorn – och Peter Jacksons omtalade nya dokumentär

Andra världskriget är så intensivt skildrat att man kan dela upp filmerna i två enorma kategorier – rena krigsäventyrsrullar som ”Kanonerna på Navarone” och tunga dramer som ”Schindler’s list”.

Det är tystare om första världskriget. Men här är guldkornen du inte får missa, 100 år efter krigets slut.

Det har varit en dramatisk dag nere i Paris där världsledarna har samlats för att hedra 100-årsdagen av första världskrigets slut. USA:s president Donald Trump vågade till sist trotsa vädret och dyka upp – för att höra Frankrikes president Emmanuel Macron dissa nationalism rakt i ansiktet på honom.

Relationen mellan världens ledare är inte god. Men lite perspektiv är alltid hälsosamt. Det var långt värre under första världskriget.

Det är en konflikt och katastrof som kan verka långt bort. Nyligen försökte ”Sagan om ringen”-regissören Peter Jackson göra något åt det. Han ligger bakom den färska dokumentären ”They shall not grow old” där gamla filmklipp från kriget har noggrant putsats, fått färg och illustrerats med ljud.

Ambitionen var att ge liv åt ett krig där alla stridande nu är döda och visa att även de människorna var ungefär som vi. Filmen har hyllats på många håll, men det är oklart om den ska visas i Sverige. Man kan alltid hoppas. Ta en titt på trailern här ovan.

Skyttegravshelvetet:

”På västfronten intet nytt” (1930).
Tidig ljudfilm. Också en av de första att vinna en Oscar för Bästa film.

Första världskriget finns representerat på film, om man letar lite. Den första verkliga klassikern som står sig även idag kom 1930, bara 12 år efter krigets slut och vid en tid då få trodde på allvar att ett nytt världskrig kunde ske.

”På västfronten intet nytt” bjöd på blodig realism i sin berättelse om tyska soldater i skyttegravarna och var baserad på Erich Maria Remarques hyllade bok. Tidig ljudfilm. Också en av de första att vinna en Oscar för Bästa film och den finns att hyra på Itunes.

Krigsfångarna som vill fly:

Pierre Fresnay och Eric von Stroheim i ”Den stora illusionen” (1937).

En av de mest klassiska filmerna i den här genren är Jean Renoirs ”Den stora illusionen” (1937), om tillfångatagna franska officerare som planerar att fly. Jean Gabin och Erich von Stroheim i några av sina finaste insatser på film, den senare i rollen som aristokratisk tysk officer.

Renoir utnyttjade filmen till att varna inför de fascistiska tankar som bara två år senare skulle knuffa världen in i ett nytt världskrig.

En modig officer står upp mot dödandet:

Kirk Douglas i ”Ärans väg” (1957).
En film om att visa mod trots att det på ytan kan se ut som feghet.

Stanley Kubrick minns många kanske främst för skräckklassiker som ”The shining” och gladiatoreposet ”Spartacus”. Men 1957 gjorde han ”Ärans väg”, ett mästerverk med Kirk Douglas i huvudrollen. Han spelar en fransk överste som vägrar lyda en order i skyttegravarna som obönhörligen skulle innebära att hans soldater slaktades. En film om att visa mod trots att det på ytan kan se ut som feghet.

”Ärans väg” finns att hyra på Itunes.

Turkar mot araber – och brittisk klåfingrighet:

Peter O’Toole och Omar Sharif i ”Lawrence av Arabien” (1962).

Mellanöstern finns ständigt närvarande för oss – liksom det gjorde under första världskriget. Då höll det osmanska riket (med Turkiet) på att falla samman och ”Lawrence av Arabien” (1962) skildrar Storbritanniens ambitioner på den arabiska halvön. Den brittiske officeren och författaren T E Lawrence (Peter O’Toole) lierar sig med arabiska krigsherrar för att hindra att turkarna får kontroll över området.

Ett fyra timmar långt, enastående vackert filmat och flerfaldigt Oscarbelönat mästerverk som finns att hyra på Itunes.

Krigets mest ökända blodbad:

Mark Lee och Mel Gibson i ”Gallipoli” (1981).
Filmen är minnesvärd för skildringen av kamratskap bland soldaterna och en känsla av upphetsning inför en spännande upplevelse – som bara slutar i död.

Det mest klassiska misslyckandet under första världskriget, en insats som dåvarande marinministern Winston Churchill plågades av i många år efteråt, var den allierade kampanjen mot det osmanska riket på Gallipoli-halvön 1915–1916. Det slutade med ett enormt blodbad för inte minst britterna.

Alltid sevärde regissören Peter Weirs film ”Gallipoli” (1981) följer några australiska soldater före och under anfallet. Filmen må ta vissa friheter som svartmålar britterna när det i själva verket var australiska ledare som visade stor inkompetens... men filmen är minnesvärd för skildringen av kamratskap bland soldaterna och en känsla av upphetsning inför en spännande upplevelse – som bara slutar i död. Mel Gibson har en tidig roll.

Modet att fira jul med fienden:

”Fiendeland” (2005).

Vill man ha lite julkänslor med sitt första världskrigs-frossande kan man välja att se ”Fiendeland” (2005). En europeisk produktion där många länder är inblandade – sådant brukar sällan sluta väl, för många kockar och så vidare, men det här är en mycket bra film.

Den utspelas i skyttegravarna på västfronten i december 1914, är verklighetsbaserad och handlar om hur soldater från olika sidor av konflikten tar ett avbrott från dödandet och kommer överens om att fira jul – trots att officerare högre upp är starkt emot. I rollistan ser vi bland andra Daniel Brühl och Diane Kruger.

Spielberg, hästen och kriget:

Jeremy Irvine i ”War horse” (2011).

Och så var det Steven Spielberg förstås. Ingen lista är komplett utan honom. ”War horse” (2011) är ingen ”Rädda menige Ryan” (1998), men ändå en mycket sevärd historia om en ung brittisk soldat (Jeremy Irvine) som tjänstgör i kriget och hans häst som byter ägare flera gånger på kontinenten under striderna.

Mycket tjusigt gjord och det är förstås svårt att inte engagera sig i vad som händer med hästen. Filmen finns att hyra på Itunes.