Matt Dillon spelar seriemördare i Dalslands skogar

Uppdaterad 2021-09-07 | Publicerad 2017-03-07

SKÅPAFORS.

Lars von Trier sa för några år sedan att all inspiration försvann när han slutade med alkohol och droger.

Nu är han ändå här, mitt i skogarna i Dalsland, och spelar in sin seriemördarthriller ”The house that Jack built”.

– För Guds skull, det är klart jag dricker igen, men inte lika mycket som förr, säger han och skrattar.

Det är andra inspelningsdagen av filmen, en av de dyraste i dansk filmhistoria, med en budget på cirka 80 miljoner kronor.

Den utspelas i norra USA under 1970-talet, men spelas alltså in i västra Sverige i Gustavsberg, Tösse, Åsensbruk, Dals Rostock och Åmål. Så småningom väntar fler tagningar i Trollhättan, Uddevalla och, mot slutet, i Köpenhamn.

Skogarna och landskapen i Dalsland liknar visserligen norra USA, här gjorde Lars von Trier även Guldpalmsvinnaren ”Dancer in the dark” som utspelades i samma trakter, men den danske regissören hymlar inte om varför de här:

– Vi reser dit där pengarna finns, säger han.
(Ett skäl att han aldrig har spelat in i USA på riktigt, är att han vägrar flyga).

Utanför Bengtsfors

Den här dagen är vi i Folkets Hus i Skåpafors, några kilometer från Bengtsfors. På baksidan av huset har man byggt upp en blandning av bilverkstad och smedja.

I filmen spelar Matt Dillon den överintelligenta Jack, vars liv vi får följa genom ett antal incidenter. För varje mord han utför, börjar han mer och mer se dem som konstverk.

Uma Thurman spelar Lady One, men om det betyder att hon försvinner snabbt ur handlingen vet man aldrig säkert.

Scenen de tar denna dag, om och om igen, skildrar hur hon har fått punktering, har fått fel på sin domkraft och därför eskorteras av Jack till en verkstad, där en smed ska fixa till domkraften.

Kan inte ta honom på allvar

Efter fotografering blir det presskonferens och man kan, som vanligt, inte ta allt som Lars von Trier säger riktigt på allvar.

Som varför han valde ut just Matt Dillon och Uma Thurman till de två huvudrollerna:

– För att ingen av dem kan läsa! Många andra skådespelare som läste manus sa att Ja, jag vill gärna jobba med Lars von Trier, men inte i just den här filmen. Matt och Uma kunde inte läsa manus, så de tackade ja.

Uma Thurman säger:

– När jag jobbade med med Lars von Trier för några år sedan på ”Nymphomaniac” var det en av de bästa inspelningsdagar jag har haft. Det var en liten men underbar roll, både sorglig och rolig. Så det är klart jag ville fortsätta jobba med honom.

Matt Dillon säger:

- Alla hans filmer är unika, han gör en slags filmpoesi och dessutom har han stake att stå upp för dem när det blåser.

Ställde till med skandal

Det gör det ju ibland. Under en presskonferens för filmen ”Melancholia” på Cannes-festivalen för sex år sedan, när von Trier började dra historier om nazismen, blev det stor skandal och han slängdes ut från festivalen. Förklarades för persona non grata.

Retsticka som han är, kan han inte låta bli att anspela på det, när han får frågan om vilken roll tyske skådespelaren Bruno Ganz har i filmen.

– Bruno Ganz, spelade inte han Hitler..?

– Men nej, vi tänker absolut inte avslöja vilken roll han har i filmen.

Däremot säger Lars von Trier att han har pratat med folk på Cannes-festivalen och att det inte alls är omöjligt att ”The house that Jack built” får världspremiär där. Det är i alla fall i maj 2018 den ska vara helt färdig.
Filmbolaget har bjudit in ett 30-tal journalister till mötet med regissören och skådespelarna. Från Sverige och Danmark, förstås, men också Tyskland, Belgien, Holland, Ryssland, Bulgarien och Storbritannien, bland annat världens största filmmagasin Empire.

Hur känns det att åter möda media för första gången på flera år? frågar någon.

Lars von Trier pillar på glasögonen och säger, skämtsamt gravallvarligt:

– Tacksamt nog tog jag på mig gamla glasögon, så ni är alla ur fokus, så det känns ganska bra.

Känd från ”Den där Mary”

När Matt Dillon gjorde sin allra mest kända roll, i komedisuccén ”Den där Mary”, hade han helt galna löständer. Jag frågar hur långt han är beredd att gå för att kanske övertrumfa alla tidigare seriemördare på film och i tv.

– Ja, vi har inte pratat tänder ännu (skratt). När man tittar på riktiga seriemördare, så ser många av dem lite konstiga, nästan clownmässiga, ut. Men jag tror i det här fallet att det handlar mer om vad som döljer sig inuti Jack, att det är det vi vill undersöka.

Är alla offer i filmen kvinnor, som det brukar vara i sådana här filmer? frågar någon.

– Nej, svarar Lars von Trier kort och gott.

– Offer eller inte, jag väljer inte roller efter om kvinnorna överlever mot slutet av filmerna eller inte, utan efter hur bra och intressanta de är, säger Uma Thurman.

Hur är det att jobba med Lars von Trier jämfört med Quentin Tarantino? frågar någon. Uma Thurman har gjort både ”Pulp fiction” och ”Kill Bill”-filmerna med honom.

– Jag vill inte jämföra regissörer på det sättet. Men båda har en förmåga att förvandla bra manuskript till något ännu bättre, något speciellt. Och båda är jäkligt envisa.

- Jag är snällare, säger Lars von Trier.

Vad är det då som har lockat honom att göra en film om en seriemördare? Vad fascinerar honom?

– Absolut ingenting. Jag bryr mig inte, men alla kvinnor jag har varit tillsammans med har alltid älskat att prata om, läsa om och titta på historier om seriemördare. Men det kanske bara är för att de har varit ihop med mig…