50 shades of Grey får det inte att rycka till

Uppdaterad 2015-02-16 | Publicerad 2015-02-11

Jan-Olov Andersson har sett hypade storfilmen

Det är filmen som har slagit nytt förköpsrekord på svenska biografer. Över 125 000 sålda biljetter.

Hur häftiga är filmens drygt elva minuter långa sexscener? Blir man pilsk så det rycker i baguetten?

Svar: Sådär och nej. Men filmen är bättre än böckernas rykte.

De är verkligen ett fenomen av sällan skådat slag.

Få böcker har blivit så baktalade eller har fått så usla recensioner som E L James ”Femtio nyanser av honom”, ”Femtio nyanser av mörker” och ”Femtio nyanser av frihet”.

Fast något måste väl denna skildring av kärlekshistorien mellan 21-åriga litteraturstudenten Anastasia ”Ana” Steele och 27-årige stenrike entrepenören Christian Grey, en romans kryddad med BDSM-sex (förkortningen står för bondage, sexuell dominans, underkastelse, sadism och masochism) ha, då de ju har sålts i cirka 100 miljoner exemplar runt hela världen.

Upprör entusiasterna

BDSM-utövare har inte varit lika imponerade. Böckerna har fått kritik för att snarare handla om maktmissbruk, fysisk och psykisk misshandel och sexuellt utnyttjande, på gränsen till våldtäkt.

Jag har inte läst böckerna, har inte känt den minsta lust, så den jämförelsen uteblir.

Har förstått att bland det som upprört de som retat sig på böckerna, är den kvinnliga huvudpersonens rätt så pinsamt formulerade inre tankar, kanske det allra värsta.

Det slipper vi i filmen.

Som är gjord av 47-åriga Sam Taylor-Johnson, som var konstnär innan hon debuterade med ”Nowhere boy” (2009), en stark skildring av John Lennon (1940-1980) som ung grabb.

Det väckte viss uppmärksamhet (somliga har tagit det som ett bevis för att hon är lite ”kinky”…) när regissören i samband med den inspelningen blev ihop med huvudrollsinnehavaren, 23 år yngre Aaron Johnson, som efter det har blivit stjärna via ”Kick-Ass”-filmerna och fjolårets ”Godzilla”. De är nu gifta och har två barn ihop.

Och hon har skrivit på för att även filma de två andra böckerna i trilogin.

Så hon ser väl också något i historien.

Höga förväntningar

Och visst har hon gjort en ”het” kärlekshistoria, som jag dock undrar om den lever upp till de stora förväntningar på ett frossande i sex som kanske böckernas läsare förväntar sig.

Talar vi filmer som i mer eller mindre grad har någon slags BDSM-anknytning har ”Blue velvet”, ”9 1/2 vecka”, ”Älska till döds” och ”Black snake moan” bättre scener och ”Secretary”, ”Sista tangon i Paris” och Lars von Triers senaste ”Nymphomaniac” går både mer på djupet och är mer utmanande.

Talar vi explicita sexscener, så finns det ju åtskilliga filmer som är mer nakna och mer vågade, som till exempel ”Betty Blue – 37,2 grader på morgonen”, ”Dreamers”, ”Monster's ball”, ”Sex & Lucia” och ”Ät mej!”.

Snäppet vassare

Talar vi en normal kärlekshistoria från Drömfabriken i Hollywood, är dock förstås ”Fifty shades of Grey” snäppet vassare, rent sexmässigt.

För de som inte kan historien:

Blyga och nervösa litteraturstudenten Anastasia Steele får hoppa in för sin sjuka rumskompis och intervjua stenrika entrepenören Christian Grey i hans skyskrapa. Artikeln ska publiceras i skoltidningen. Som intervjuare gör hon fiasko, men hon väcker känslor hos honom genom att påstå att han nog inte har några nära vänner. Och han ser något oskuldsfullt och spännande hos henne. Han vet då inte att hon är oskuld.

De träffas igen och inleder en relation, som på alla tänkbara sätt – vad de ska göra både utanför och i sängen – handlar om att han ska bestämma över henne. Han vill hon ska skriva under ett kontrakt. Hon vägrar. Men lyder honom ändå, för det mesta. En av filmens bästa scener, oerhört snyggt filmad, är när de träffas i en konferenslokal och har som ett slags affärsmöte om sina kommande sexuella äventyr. Då slår det gnistor mellan dem, både fysiskt och verbalt.

Annars är det lite si och så med det.

Bland annat på grund av högst ojämnt skådespeleri.

Övertygar i rollen

Dakota Johnson – 25-årig dotter till Don Johnson och Melanie Griffith – övertygar verkligen i sin första riktigt stora filmroll. Utstrålar perfekt både den naivitet, nyfikenhet och romantiska längtan som finns hos ”Ana”. Så småningom också mod, när hon utmanar Christian Grey och försöker omvända honom i stället för att tillfredsställa alla hans begär.

32-årige Jamie Dornan, lite mer känd, främst från hyllade brittiska tv-serien ”The fall”, har svårare med sin roll. Stilig som satan må han vara, men så många ansiktsuttryck har han inte i den här filmen. Ben Affleck Light, typ.

Någon brittisk skribent har klockat sexscenerna till drygt elva minuter.

Medan Dakota Johnson är helnäck under stora delar av den tiden, visar Jamie Dornan mest bara upp sin nakna bringa. Den uppmärksamme kan skymta någon centimeter överdel av hans penis i några bildrutor. Annars har han förvånansvärt mycket jeans på sig under de sexuella övningarna.

För att vara en film av en kvinnlig regissör, är den förvånansvärt ofta gjord med en manlig blick, trots att historien ju berättas ur den kvinnliga huvudpersonens synvinkel.

Rycker inte i baguetten

Många scener skulle däremot kunna frysas och användas som stillbilder i magasin om dyra kläder eller hem- och kontorsinredningar.

Ett skäl att det liksom finns något kyligt över hela tillställningen. Och som gör att det aldrig, för att citera en ”Expedition: Robinson”-deltagare, rycker i åtminstone min baguett, hur mycket regissören Sam Taylor-Johnson än försöker ”sexa till det”.

Däremot tittar jag på klockan åtskilliga gånger.

”Fifty shades of Grey” är ingen dålig film. Inte heller särskilt bra. Men lång. Och hur den här kärleks- och sexhistorien ska kunna kavlas ut till ytterligare två filmer… bevare mig väl!