Ännu finns det klös i svensk skräckfilm

Passa på att se bioaktuella ”Ur mörkret”

Rakel Benér och Peter Mörlin i ”Ur mörkret”.

KRÖNIKA. ”Canceled” fick en att vilja lägga ner svensk skräck.

Bioaktuella ”Ur mörkret” tar oss till skogs, men går inte vilse bland träden.

Det ska förstås erkännas att svensk skräck inte befinner sig i något slags katastroftillstånd. Förra året fick vi en alldeles utmärkt filmatisering av Mats Strandbergs slasherpärla ”Konferensen” på Netflix. Den gjorde det mesta rätt, med sin maskförsedda mördare som jagar kommunanställda på en konferensanläggning. Roligt och blodigt.

Tvärtom blev det dock med genrekamraten ”Karusell”, som i Aftonbladets recension av min kollega Emma Gray Munthe kallades ”epa-version av amerikansk dussinskräck”. Det enda roliga med den var hur Liseberg utnyttjades som mördarens egna lilla lekplats. En idé som i skickligare händer hade kunnat fungera.

Ännu sämre var ”Canceled”, Joakim Lundells senaste skräckfilm. Den utspelades i ett spökhus, men led av tristess och logiska luckor.

Jag hade inga höga förväntningar inför förra veckans biopremiär av skräckfilmen ”Ur mörkret”. Men jag blev positivt överraskad.

Traumatiserad hundförare

Filmen handlar om en kvinna som försvinner i skogen och teamet som samlas för att leta reda på henne. Inom gruppen finns spänningar som dels beror på personliga relationer, dels på det faktum att en av dem, hundföraren Viktor (Oscar Skagerberg), är traumatiserad av att aldrig ha lyckats hitta en pojke som försvann för två år sedan. Kvinnan de letar efter nu i den mörka vinternatten är pojkens mor.

Oscar Skagerberg i ”Ur mörkret”.

Storyn är inte främsta anledningen att se filmen. De slarvar lite med det övernaturliga väsen, gruvrået, som gömmer sig i skogen. Det hade kunnat utnyttjas på ett mer effektfullt sätt.

Läskiga skuggor

Men det viktigaste i filmen fungerar. Den skräms. ”Ur mörkret” tar tag i vår uråldriga rädsla för vad som gömmer sig mellan trädstammarna när vi riktar en ficklampa mot den kolsvarta skogen. De visuella effekterna får oss att se läskiga skuggor – men miljön i sig, den bistert kalla vinternatten i skogen, gör även att vår fantasi spelar spratt med oss.

Det märks att foto och ljud har prioriterats.

”Ur mörkret” går lite under radarn; den visas inte i många biosalonger. Det är lätt att tro att svensk skräck stavas Joakim Lundell, men ta chansen och se något som har högre ambitioner.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln