En underbar film av Steven Spielberg
Med ”The Fabelmans” tar mästerregissören en hänförande tripp nedför minnenas allé
Publicerad 2023-02-02
The Fabelmans
Regi Steven Spielberg, med Gabriel LaBelle, Michelle Williams, Paul Dano, Seth Rogen, Julia Butters, Judd Hirsch, Jeannie Berlin.
FILMRECENSION. Steven Spielberg tar sig an sitt eget filmskapande, sin familj och sin uppväxt, i en bitterljuv historia som bär spår av många av hans filmer, men samtidigt inte liknar något han tidigare gjort.
DRAMA Efter att ha gjort filmer i 50 år, vänder Steven Spielberg kameran mot sin egen barndom, familj och historia, med sjufaldigt Oscarsnominerade ”The Fabelmans”. En semi-självbiografisk berättelse om hur Spielbergs alter ego, Sammy Fabelman, blir förälskad i filmkonsten, och upptäcker hur film kan fungera som både magi, terapi och avslöjande av obekväma sanningar.
Sammy (Mateo Zoryon Francis-DeFord som liten, Gabriel LaBelle som tonåring) gör sitt första biobesök i New Jersey 1952. Cecil B DeMilles ”Världens största show” gör ett enormt, nästan traumatiserande, intryck på honom. Och snart har ett brinnande intresse fötts.
Runt Sammy finns mamman Mitzi (Michelle Williams), en skicklig pianist fast i en hemmafrus bur, den geniförklarade ingenjörs-pappan Burt (Paul Dano), och tre yngre systrar. Men också Burts kollega och bästa vän Bennie (Seth Rogen), som är en så självklar del av familjen att han kallas för farbror.
Och allt eftersom åren går, och flyttlass går till först Arizona och sedan Kalifornien, börjar familjen krackelera. Mitzi blir allt mer deprimerad, och när Sammy går igenom sitt filmade material från en campingtur, ser han plötsligt den stora hemlighet som kan splittra familjen.
Spielberg har jobbat med flera av sina frekventa medarbetare, som manusförfattaren Tony Kushner, fotografen Janusz Kamiński och kompositören John Williams, och gjort en bitterljuv och varm, ömsom rolig och ömsom vemodig, djupt personlig uppväxtskildring, om ett kärleksfullt men dysfunktionellt äktenskap och passionen han som barn flydde in i.
En stor del av filmen ägnas åt att försöka förstå mamman, som hela tiden verkar balansera på gränsen till ett sammanbrott. Och Williams, som är enastående i rollen, kan mycket väl äntligen vinna en Oscar.
Det kan även Judd Hirsch, som gör en kort men fantastisk insats som Mitzis excentriske morbror, som dundrar in i Sammys liv en kväll och håller en monolog om familjen kontra konsten.
Stundtals kan ”The Fabelmans” te sig polerad i överkant, när även ämnen som mental ohälsa, antisemitism och otrohet ses genom ett nostalgiskt filter. Men som titeln antyder, är det här en historia om en historia:
Hollywood-varianten av en samling minnen, av Hollywood-varianternas mästare.
Det är en underbar, empatisk film, som blir bättre ju mer man tänker på den, och avslutas genialt.
Visas på bio, från den 3 februari.
Passa även på att se...
... Kenneth Branaghs personliga uppväxtskildring ”Belfast”. Finns att hyra på olika streamingtjänster.
Visste du att...
... kompositören John Williams Oscarsnominering för musiken till ”The Fabelmans” är hans 53:e i ordningen? Vunnit har han gjort fem gånger.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.