”Poor things” borde vara givna vinnaren på Venedig-festivalen
VENEDIG. Storfavorit till Guldlejonet när filmfestivalen slutar i morgon är Giorgos Lanthimos ”Poor things”.
Fast jag garderar med Agnieszka Hollands ”Green border”.
Ett provocerande och nyskapanda konstverk eller samhällskritisk socialrealism?
Hur juryn resonerar är förstås omöjligt att veta. Man kan bara gissa.
Att juryns ordförande, ”La la land”-regissören Damien Chazelle, kanske gillar ett kändisporträtt som Sofia Coppolas biografi om Priscilla Presley. Om hur det var att leva på Graceland i skuggan av en dominant rockstjärna. Ok, varken mer eller mindre, tycker jag.
Att Mia Hansen-Løve, som gärna skildrar relationer, kanske går igång på Leonard Bernstein-biografin. Rätt tråkig, tycker jag, för mycket om att han var smygbög och bedrog hustrun (Carey Mulligan) med män och för lite om hur han skapade klassisk musik. Men den har många förespråkare. Snacket om antisemitism för att Bradley Cooper har en gigantisk lösnäsa har runnit ut i sanden.
Eller att Jane Campion, som senast gjorde en västern, och Martin McDonagh, som gillar att skildra buttra ensamvargar, kanske föredrar Nikolaj Arcels danska ”Bastarden”. Ett historiskt epos där Mads Mikkelsen är den ultimata enstöringen som kämpar mot allt och alla. Jag tycker den är snudd på mästerverk. Andra tycker den är bra, utan att vara överväldigade.
”Provocerande för sexuella inslag”
Överlägset mest hyllad är greken Giorgos Lanthimos ”Poor things”. Där är både de italienska och internationella kritikerna eniga. Provocerande för alla sexuella inslag och nyskapande i berättarspråket, stundtals liknar inte filmen något vi sett tidigare. Min favorit!
Av två flyktingdramer blev jag mycket berörd av Agnieszka Hollands mycket starka ”Green border”. Handlar om en syrisk familj som vill till släktingar i Malmö, men fastnar på gränsen mellan Belarus och Polen.
Missade ”Drive my car”-regissören Ryûsuke Hamaguchis ”Ondska existerar inte”. Handlar om ett litet samhälle som kämpar mot att exploateras och bli turistort. Ligger väl rätt i tiden. Många gillade den, få förstod slutet.
Och så var det väl tur att nya Woody Allen visades utom tävlan. Så jäkla bra, att det bara hade rört till det för juryn…