”Lady Bird” – komisk och berörande uppväxtskildring

Karolina Fjellborg

helskärm

FILMRECENSION Greta Gerwigs uppväxtskildring känns originell och personlig, trots bekanta teman. Och det som verkligen får ”Lady Bird” att flyga är den knöliga mor- och dotterrelationen.

Lady Bird

Av Greta Gerwig, med bl a Saoirse Ronan, Laurie Metcalf, Tracy Letts, Lucas Hedges, Timothée Chalamet och Beanie Feldstein.

Premiär den 8 mars

DRAMAKOMEDI Charmen är stark i Greta Gerwigs "Lady Bird". En uppväxthistoria som utspelar sig i början av 00-talet och lyckas kännas fräsch, originell och väldigt personlig, trots att ton och teman egentligen är ganska bekanta.
Saoirse Ronan är Christine McPherson, som går sista året på en katolsk high school i Sacramento, där hon ofta och gärna prövar nunnornas tålamod. Hon har färgat håret rosa, insisterar på att bli kallad för "Lady Bird" och drömmer om ett bättre, kulturellare liv än det på fel sida av spåren, bokstavligt talat, med sin arbetslösa pappa (Tracy Letts) och dubbelarbetande mamma (Laurie Metcalf).
Lady Bird går med i skolans teaterprogram tillsammans med sin bästa vän Julie (Beanie Feldstein), blir förtjust i först den välbärgade svärmorsdrömmen Danny (Lucas Hedges) och sedan den trulige musikern Kyle (Timothée Chalamet), går på bal, blir av med oskulden och gör en utflykt uppåt i skolans sociala hierarki med hjälp av ett nytt, coolare umgänge.

Det är klassiska och pålitliga amerikanska tonårsfilmsingredienser, men det som verkligen får "Lady Bird" att flyga är den både komiska och berörande, kärleksfulla men knöliga mor- och dotterrelationen, som är filmens pulserande hjärta.

Ronan och Metcalf – som båda var Oscarsnominerade för sina roller – är magnifika.