”En komikers uppväxt” gör ont att se - det är bra

avJens Peterson

Foto: SF Studios
Johan Rheborg och Jakob Eklund i ”En komikers uppväxt” som har världspremiär i Toronto.

En komikers uppväxt
Regi Rojda Sekersöz , med Johan Rheborg, Loke Hellberg, Elisabet Xie, Teo Dellback, Klara Zimmergren, Maria Sid, Ulla Skoog, Jakob Eklund, Fredrik Hallgren.

DRAMA Det är plågsamt att se de elaka eleverna mobba de svaga. Det är ännu mer plågsamt att se de svaga vända sig mot varandra när de försöker bli accepterade i det tuffa gänget.

Rojda Sekersöz film fångar skickligt kraften i Jonas Gardells självupplevda berättelse. Villaförorten Sävbyholm på 1970-talet kallas ett paradis, men vi känner snabbt hur jobbigt det är att vara 12 år och tycka det är obehagligt att gå till skolan.

Berättaren Juha gör succé som medelålders berömd scenpersonlighet på Göta Lejon i Stockholm, men tar oss med till barndomens minnen och bästisarna Thomas och Jenny. Vänner som han också skäms för när de mobbas av de andra i klassen.

De unga skådespelarna är mycket bra, och Johan Rheborg är drabbande stark som den vuxne Juha. Han blir bara bättre och bättre som skådespelare; ett mångsidigt porträtt som säger mycket med små medel. Jakob Eklund spelar, precis som i tv-serien från 1992, den vuxne Stefan. Skrämmande övertygande i en viktig del i filmen.

Vi ser den frånvarande vuxenvärlden med barnens ögon. Föräldrar och lärare är auktoriteter som ungarna måste lyda, men de vuxna förstår inget av barnens sociala spelregler. Klara Zimmergren är en skåpsupande uppgiven lärare, Maria Sid mycket rolig som Juhas finländska svärande moder. En scen där hon och fadern (Fredrik Hallgren) ska visa upp en fjärrkontroll är en fantastisk sketch.

Annars kan man hålla sig för skratt.

”En komikers uppväxt” är en film som gör ont i magen och ont i hjärtat. Den utspelas i 1970-talets Sverige men känns dessvärre tidlöst aktuell.

”En komikers uppväxt” får svensk biopremiär 11 oktober.

ARTIKELN HANDLAR OM