Melankolisk gangsterdröm
"Ash is purest white" blandar det överdrivet hårdkokta med välspelad melodram
Publicerad 2020-04-03
FILMRECENSION Regissören Jia Zhangkes prisbelönade "Ash is purest white" handlar om ett Kina i snabb förändring.
Ash is purest white
Regi Jia Zhangke, med Zhao Tao, Liao Fan, Casper Liang m fl
DRAMA 2 april 2001. Qiao (Zhao Tao, som varit med i många av regissören Jia Zhangkes tidigare filmer) tar ett skramligt och rökigt tåg in mot stan, där hon och pojkvännen Bin (Liao Fan) lever smågangsterliv. Som en femme fatale ur en amerikansk 40-talsfilm glider hon med höga kindknotor och skinn på näsan genom rökiga lokaler där det spelas i de ännu rökigare bakrummen. Ruffiga typer, lån med höga räntor, vapen, en låt från John Woos "The Killer" på soundtracket. En procentare blir mördad.
Skumraskaffärer görs upp i båsen vid sidan av dansgolven, det dricks drinkar och skålas. Dialogen och spelet är styltigt, allt är överdrivet hårdkokt, de lever i den undre världen, utanför samhället, med egna regler och moraliska koder. "Det är män med vapen som dödas först." Deras värld är sval, vid sidan av verkligheten, förhöjd, stiliserad – som om de leker och är på låtsas. Prisbelönade "Ash is purest white" är uppdelad i tre tydliga delar, och den första är lika delar arthousegangsterdröm som dålig skolfilm.
Under en strid mellan två gäng avlossar Qiao ett skott för att skydda Bin, och döms till fem års fängelse. När hon släpps ut och söker upp Bin för att försöka ta vid där de slutade tar en helt annan och mycket bättre film vid, en som är mer melodrama än något annat. En som är mer äkta, och där Zhao får spela en riktig människa. En småhustler som gör vad hon måste göra för att överleva i en värld i snabb förändring, där reglerna skrivits om.
Jia Zhangke har i sina tidigare filmer – av dem finns bara "A touch of sin" och "Stilla liv" att streama i Sverige – ofta skildrat framväxten av ett helt nytt Kina, och det gör han också här. Tusentals människor får sparken från sina jobb, byar och städer förflyttas när nya dammar ska byggas, landskapet och stadssiluetterna förändras.
När "Ash is purest white" är slut är det den 1 januari 2018. Jag fick Peggy Lees "Where did they go" i huvudet när eftertexterna rullat färdigt, och det är den sortens melankoli som strömmar igenom filmen. Qiao och Bin har bränts i hög temperatur av livet, kanske kommit ut lite renare på andra sidan. I alla fall som några helt andra.
"Ash is purest white" får svensk premiär den 3 april både på bio och på streamingtjänsten Triart.se.
SE OCKSÅ: Om man vill se riktigt bra och hårdkokt gangsterfilm kan man med fördel leta upp Jacques Tourneurs "Out of the past".
VISSTE DU ATT... Jia Zhangkes "Stilla liv" belönades med Gudlejonet på filmfestivalen i Venedig 2006?