Musik är ett vaccin mot andras dumhet

Zara Larsson petar Avpixlat-generationen i ögat med sina framgångar i USA och England. Lika så rapparen Silvana Imam som blivit en av ­ veckans mest uppskrivna och hyllade artister.

En sak blir allt tydligare.

Musik har aldrig varit bättre ­eller viktigare än nu.

Den är ett mentalt skyddsrum mot idiotin.

Det är bistert nu.

Men när det gäller musik ­slutar inte de goda och positiva nyheterna.

Som att rapparen Silvana Imam har blivit en av veckans och påskhelgens mest uppskrivna och hyllade artister.

Här och nu känns det som om Imam är där Bob hund var 1993 eller Broder Daniel 1995 eller The Knife 2003. Hon tar svensk musik till nästa nivå.

Jag kan redan nu höra hur slagorden ”Ingen konkurrens – finns bara en Imam” från ”I*M*A*M pt 2” kommer att explodera på konserter och festivaler resten av året. Vem som skriker det högst, Imam eller publiken, återstår att se.

I intervjuer säger Silvana Imam att hon har accepterat ­rollen som lesbisk, feministisk och antirasistisk förebild:

”Jag hade behövt en sådan före­bild när jag var femton. Om jag hade haft mig själv då skulle jag ha varit bäst i världen nu.”

Det är inte hybris. För männi­skor med rötter i andra länder än Sverige – Imams föräldrar är från Litauen och Syrien – behövs sådana exempel mer än någonsin.

I en annan del av världen

klättrar Zara Larsson på hit­listan i England och gör succé på amerikanska pratshower. Larssons framgångar är ett ­välkommet finger i ögat på ­Avpixlat-generationens samlade antifeminister. Det finns en poetisk rättvisa i att inget verkar kunna stoppa deras hatobjekt.

I Melodifestivalen sjöng Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer varsin folkvisa på arabiska respektive hebreiska i mellanakten ”Hela Sveriges sång” – en out­talad men tydlig markering på bästa sändningstid mot en samtid som vill stänga gränser och röstar in ultranationalistiskt ­tankegods i riksdagen.

När rockbandet Kent med­delar att de lägger av säljer de ut arena efter arena. Trots gruppens ­massiva popularitet glömde de aldrig var de kom ifrån och hur ett utanförskap i sitt eget hemland kan vara och kännas.

Redan 2002 skrev och spelade Kent in balladen ”Sverige”. Det blev avslutningen på deras mest sålda skiva, ”Vapen & ammunition”.

Vad såg medlemmarna då? Visste de hur illa det skulle bli?

I dag låter ”Sverige” som en för­aning.

Första versen:

”Sverige, Sverige älskade vän/En tiger som skäms, jag vet hur det känns/När allvaret har blivit ett skämt, när tystnaden skräms, vad är det som hänt?”

Och så den korta och enkla visrefrängen:

”Välkommen, välkommen hit, vem du än är, var du än är.”

Jag minns att jag tyckte att ”Sverige” var fin men kändes lite malplacerad på ”Vapen & ammunition” för 14 år sedan. I dag får jag gåshud av att den kanske får en central roll under Kents sista konserter. Symbolvärdet

i att Sveriges största band ­sjunger den är stort.

Musik är alltid, och ska alltid vara, en antites till exempelvis Ulf Adelsohns och Lena Adelsohn Liljeroths åderförkalkade åsikter om invandring och ­media. Paret blir förhoppningsvis inget annat än en lysande ­anledning till att folk börjar ­skriva låtar i protest.

Om vi nu går mot en ny mental istid och folksjälen blir politiskt brun finns det ingen plats för ­cynism.

Indie eller mainstream? Kredd eller bredd? På alla nivåer kan musik vara ett vaccin mot dumhet.

Markus topp 3

1 Silvana Imam ­(artist)

Om hon hade varit man och ­författare skulle hon säkert kunnat kalla sitt senaste och djupt personliga album för ”Min kamp”. Men det är roligare och betydligt mer intressant att ­lyssna på Imam än att läsa Knausgård.

2. ”In bloom” (cover, Sturgill Simpson)

Glimrande Nirvana-cover.­

Låter ungefär som om Waylon ­Jennings ätit sinnesutvidgande svampar. Albumet ”A sailor’s guide to earth” är ett av årets mest efterlängtade.

3. ”House of cards” (tv-serie, Netflix)

Förstår inte vad alla klagar på. Nya säsongen är ju, till skillnad från de två föregående, rakt ­igenom underhållande.

Larssons Popskala

”Bosch” (tv-serie, HBO Nordic) Enda invändningen är att avsnitten är för ­korta. Men eftersom tiden är anpassad efter ett strikt reklamformat i USA blir fördjupningen av karaktärerna lidande.

”Everything is copy” (dokumentär, HBO Nordic) För vissa av oss – en ­oumbärlig dokumentär om författaren och manusmagikern Nora Ephron, ett modigt och kallhamrat snille.

Madonna (artist) När det gäller ­inkomstbringande turnéer är Madonna nu tidernas mest framgångsrika soloartist, endast slagen av The Rolling Stones och U2. 

Veronica Maggio (artist) På nya singeln ”Den första är ­alltid gratis” låter hon tyvärr ­precis som alla andra.

Phife Dawg (1970–2016) Den mäktige A Tribe Called Quest-­hjälten är borta. Tack och farväl.

”Let’s dance junior” The botten is aldrig nådd. Precis när man inte tror att något kan bli dummare (”Let’s dance”) så kommer en ännu värre idé (”Let’s dance junior”).