Förklaringen är ett urtrist program
Finns säkert många förklaringar och bortförklaringar.
Men en sak är säkert.
Programmet är för tråkigt och omodernt.
Ingen förväntar sig att Melodifestivalen ska ha samma höga tittarsiffror som förut.
Alla framtidsprognoser pekar mot att traditionell tablå-tv kommer att krympa i takt med att digitaliseringen ökar. Konkurrensen om publikens uppmärksamhet har aldrig varit större och kommer inte heller att bli mindre.
Men årets snabba ras beror knappast bara på utbud och teknik. Det beror på kvalitet.
Många har, ibland med all rätt, kallat Melodifestivalen för ett barnprogram. Men i år verkar målgruppen verkligen vara mellan två och fem år. Resten får vackert mest sitta och fråga sig:
Vad fan är det här?
Tävlingen handlar inte bara om bidragen. Allt runt och mellan låtarna är lika viktigt. I år har SVT tagit det märkliga beslutet att rama in musiken med, tja, ingenting.
Manuset är ett ingenting. Skämten är ett ingenting. Shownumren är samma gamla slentriantjafs som visats upp i rutan sedan tv-sändningarna var svartvita och blir därför också, just det, ett ingenting. Allting känns ungefär lika modernt och nydanande som ”Kalle Anka och hans vänner önskar God jul”.
Det är absolut inget att prata om, förvånas över eller skratta åt. Hur ska man då lyckas behålla eller locka nya tittare?
Och apropå unga tittare. Om de exempelvis kan fylla sina dagar med betydligt vassare underhållning på Youtube och TikTok, varför ska de se när en programledare lutar sig fram mot kameran och säger ”pungkula”?
Programmet har över huvud taget haft en plågsam ickekvalitet de senaste åren. Vad vi ser nu kan vara en kvardröjande och ackumulerad effekt.
SVT har ett enormt fönster att göra bred, smart och rolig underhållning för alla. Men i en tid när digitaliseringen förändrar allt måste till och med Melodifestivalen utvecklas, tänka nytt och bli bättre. Just nu verkar dock programmakarna vara nöjda med att låta allting vara 20 år bakom sin tid.
Enda överraskningen i år har varit den felaktiga diskningen av Thorsten Flinck.
Snart måste ingenting bli någonting. Det vill säga: mer Pixar än pungkula.
Den här ballongen flyger inte länge till.