Thåström regnar bort men reser sig igen

Uppdaterad 2018-08-12 | Publicerad 2018-08-11

”Han faller på knä, ber till Elvis om regn, han ber om åska och regn”.

KONSERT Thåström hade inte behövt be till Elvis om åska och regn i ”Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce”.

Det hade nog räckt med, typ, Lasse Kronér.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Thåström
Scen: Azalea, Way Out West. Bäst: ”Fanfanfan”. Sämst: Förutsättningarna. Och hade gärna hört ”Över sundet”.


GÖTEBORG. Visst får tunga skyar, regn och gyttja gälla som klassiskt Thåström-väder. Men ändå: konserten regnar bort en smula. Åtminstone delar av den.

Lykke Li har just avslutat sin spelning och Way Out West vadar därifrån för att söka skydd under mattälten eller dela på redan hopplöst söndertrasade sponsponchos. De åskskurar som kommer att brisera till och från under Thåströms konsert är svåra att värja sig mot.

Regnet rör emellertid inte huvudpersonen själv i ryggen. Han är inte mannen för tomma väderfraser. Avslutar bara ännu en låt med ett avmätt ”varsågoda”. I hans texter har det ju regnat sedan 1977.

Bandet bara larmar på med patenterad elektricitet. ”Pimme” sjunger lika strävt som ett grovkornigt sandpapper och levererar sina fladdrande spasmer i hatt, svart skinnrock och boots. Vandrar av och an på scenen som en osalig ande, som sig bör. Den knivskarpa koncentrationen bryts bara en enda gång: när Thåström plötsligt utbrister ”Fel text!” och gör en liten frustrerad gest i extranumret ”Alla vill till himlen”.

En Thåström-konsert är beroende av knivskarpt ljud och ljus för att nå sin fulla potential. Så är det inte riktigt i kväll. Ljudet är lite luddigt, augustihimlen ännu inte riktigt släckt. Jag har sett Thåström bättre än så här. Men det tar sig längs vägen, i takt med att ljudet skärps och himlen mörknar.

Några stunder att minnas: den redan ikoniska raden om The Clash på Stora hotellet i Örebro i ”Kort biografi med litet testamente”.

”Centralmassivet” som låter precis som den heter.

Och över allt annat – för oss som föredrar vår Thåström i sorgsnast möjliga slag: den oemotståndligt outhärdliga balladen ”Fanfanfan” i iskallt, blått ljus.

Följ ämnen i artikeln