Mejla

Markus Larsson

Eminem gör halvbra incelhiphop

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: TT/AP
Eminem har överraskningssläppt en ny skiva.

ALBUM Det har aldrig varit lättare att ignorera Eminem än nu.

Men det är inte dags att begrava honom heller.


Eminem
Music to be murdered by
Interscope/Universal


HIPHOP Det enklaste vore att totalt avfärda Eminem.

Vad ska vi med honom till 2020?

Allt som 47-åringen från Detroit gör hamnar ändå i skuggan av de tre skivorna han släppte mellan 1999 och 2002. Inget kommer antagligen ha samma verkshöjd eller eventuella chockvärde. Det kommer inte en till ”Til I collapse”.

I dag är Eminem som artisterna i Rock And Roll Hall Of Fame i Cleveland: han har sina glory days bakom sig. Det är ”Lose yourself” som säljer ut fotbollsarenor i Solna och inte en till hiphopballad tillsammans med Skylar Grey.

”Music to be murdered by”, döpt efter albumet ”Alfred Hitchcock presents music to be murdered by” från 1958, släpptes utan förvarning i natt. Det greppet börjar bli lika förutsägbart som ett regelrätt releasedatum. Enda som har lyckats matcha ”chocksläppen” två gånger i rad är Beyoncé. I många fall borde artisterna i stället fråga sig om någon har frågat efter dem.

Det finns tyvärr stunder på Eminems elfte studioalbum som borde bindas upp och stoppas in i bagageluckan i musikvideon till ”Stan”. Att Ed Sheeran gästar ytterligare en låt, ”Those kinda nights”, tyder på en alarmerande fantasilöshet. Det måste finnas andra röster därute som inte stoppar ner musiken i glas frappuccino. Den obligatoriska balladen med Skylar Grey torrjuckar mest rakt ut i tomma intet. Och den lätt reggaesaltade ”Farewell” är ett stort och versalt NEJ.

Det som inledningsvis skapat rubriker är att Eminem rappar om terrordådet mot Ariana Grandes konsert i Manchester för två år sedan. I ”Unaccommodating” spottar han bland annat ur sig: ”I’m contemplating yelling ‘Bombs away’ on the game like I’m outside of an Ariana Grande concert waiting.” Musikvideon till ”Darkness” innehåller även ljud och bilder från massmordet i Las Vegas 2017, där en ensam skytt mördade 58 personer under en utomhuskonsert. Precis som filmen ”Joker” med Joaquin Phoenix går det säkert att kalla det för incelhiphop.

Osmakligt? Kanske. Farligt? Nåja.

I en tid där underhållning och fiktion åter igen tilldelats den smickrande förmågan att fördärva kidsens moral och liv kommer säkert delar från ”Music to murdered by” att uppröra jättemånga i flera timmar. Någon stolle kommer säkert också att rikta en massa enfaldiga anklagelser mot Eminems låtsasfigur Slim Shady efter nästa vidriga skolskjutning.

Att en snart 50 år gammal hiphopmiljionär över huvud taget kan uppröra någon längre är en liten bedrift i sig. Just ”Darkness”, både låten och videon, kan trots allt vara det bästa som Eminem har gjort sedan ”The Marshall Mathers LP 2”. Jag tycker även om inledande ”Premonition” där rapparen är kränkt, arg och självupptagen igen. I ”Stepdad” bevisar han också att få överträffar honom i att mecka ihop självbiografisk ilska med dålig rock.

Men Eminem har fastnat i en roll som han aldrig kan släppa. För nästan varje ny skiva känns han alltmer ansträngd. Han har inte förändrats många centimeter sedan 1999. Samtidigt har resten av världen, inklusive hiphop, blivit betydligt värre och mer skrämmande än vad Slim Shady någonsin var för 20 år sedan.

Eminem krattar sin egen kulle vid sidan av allt annat. Eller odlar sitt eget lilla 90-talsskägg, om ni så vill.

Det har aldrig varit lättare att ignorera honom än nu. Men det är inte dags att hämta spaden och begrava honom heller.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

avMarkus Larsson

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM