Drömska covers

Markus Larsson

POP Jag förbannar mig själv för att jag aldrig orkar sortera min skivsamling.

Jag måste höra en av James Browns allra vackraste ballader, hjärtekrossaren ”Lost someone”, så snart som möjligt. Jag vet att jag har George Jacksons makalösa soulrysare ”Aretha sing one for me” nånstans. Och var sjutton lade jag Billie Holidays ”Don’t explain”?

Jag behöver lyssna på allihop, nu. Och allt är Cat Powers fel.

Halvvakna låtar

Amerikanskans andra coverskiva ”Jukebox” får mig att återupptäcka en massa låtar och artister som jag inte visste att jag saknade.

Hennes drömska versioner – allt hon gör är så skört och nedtonat att det verkar ha spelats in i ett halvvaket tillstånd – blir lika ofta en nödvändig påminnelse om att min samling fortfarande har pinsamma hål och vita fläckar.

Samtidigt räcker Cat Powers versioner mer än väl. Ta bara ”Theme from New York, New York”, mest känd som ett av Frank Sinatras mest upplyftande paradnummer.

I Cat Powers händer blir låten en släpig och resignerad soulblues.

Det känns som att hon sjunger om att gå under i världens bästa stad.

Bästa spår: ”Don’t explain”.