Födelsedagsbarnet Gessle leker fortfarande pop

Uppdaterad 2019-02-18 | Publicerad 2019-01-12

Per Gessle presenterar sitt mer suddiga jag genom hemliga Mono Mind.

ALBUM Per Gessle har mer än tre ackord på sin lyra.

Det bevisar han inte minst när han firar 60 genom att släppa album med fiktiva bandet Mono Mind.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Mono Mind
Mind control
BMG/Warner


POP Även om Per Gessle mer än någonting annat förknippas med ”Sommartider” och ”It must have been love” – och på senare år värdig svensk västkustpop i countrykostym – har den uppmärksamme även kunnat skönja en mer avantgardistisk riktning i hans karriär.

Jag tänker till exempel på Gyllene Tiders knarkiga småstadsuppgörelse ”Billy” eller den flummiga speldosepopen på ”Small apartments”, soundtracket till kompisen Jonas Åkerlunds film med samma namn.

Nu kommer ännu ett otippat projekt. I samband med att Gessle fyller 60 – en svindlande tanke i sig – avtäcker han den tecknade gruppen Mono Mind, med påhittade medlemmarna Dr Robot, Cooky Carter, Bright Jones och Rain Davies, så klart. Projektet – med förebilder som The Archies och The Beatles i ”A hard day’s night” – påminner om ett 60-talsnostalgiskt Gorillaz.

Mono Mind har redan släppt tre singlar som rönt viss framgång utomlands, men det är först nu som popstjärnan från Halmstad avslöjar att det är han som döljer sig bakom projektet.

Även om Gessles röst är oigenkännlig och han befinner sig utanför sina tryggaste farvatten känns mycket igen. Trogna kompanjonerna Clarence Öfwerman, Christoffer Lundquist och Helena Josefsson har alla del i projektet.

Musiken är retrofuturistisk, snarare än modern. Här finns spår av pophistoriens då och nu överallt. Låtarna kränger mellan Giorgio Moroder-disco, fransk vocoderpop, sockrig eurodance, George Michaels oemotståndliga cover på New Orders ”True faith” och nederländsk edm-pop. Något som emellertid lyser igenom alla effekter är Per Gessles osvikliga melodier, som gick att känna igen från månen.

Och någonstans i ett gränsland mellan Saint Etiennes drömmiga storstadsdisco och skandinavisk Soundcloud-pop från tidigt 00-tal uppstår en märkligt tilltalande musik, signerad en 60-åring som glädjande nog aldrig slutat leka pop.

BÄSTA SPÅR: ”Tell him I said hi”, ”Stranger on a bus”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik