Märkligt, kul, fånigt och fantastiskt
Publicerad 2014-10-24
Steenkakan – Håkan Steen om veckans retro
Dexys
Nowhere is home (live at Duke of York’s Theatre)
Absolute Dexys/Border
POP/SOUL En kväll i april 2012 kom Dexys till Berns i Stockholm för att ha världspremiär för låtar från det då ännu inte släppta albumet ”One day I’m going to soar”.
Dexys, som under sina heydays på 80-talet kallade sig Dexys Midnight Runners och var ett av sin tids bästa och originella popband med sin urbrittiska mix av skarp pop och euforisk soul, skulle släppa ny musik för första gången på 27 år. Vi fick knappast vad vi hade förväntat oss.
Kevin Rowland, Birmingham-bandets hjärta och hjärna, iscensatte en serie minimusikaler med sidekicken Pete Williams i rollen som poliskonstapel och Rowland som trånande beundrare av sångerskan Madeleine Hyland.
Märkligt, kul, fånigt och fantastiskt om vartannat.
En utveckling av showen kommer nu på cd, dvd och vinyl i olika kombinationer.
Föreställningen har alltjämt sina förvirrande drag, men den är också en finfin parad av Dexys-klassiker.
Framför allt ger inte minst konsertfilmen en fin bild av Rowland och hans artisteri. Den lille mannen i hatten sjunger fortfarande som om livet hängde på det, för att fronta Dexys och sjunga just de här sångerna är fortfarande det enda han känner sig riktigt bra på.
BÄSTA SPÅR: ”Geno”.