Klassiker och udda pärlor med Elvis Costello

Uppdaterad 2023-10-03 | Publicerad 2023-09-12

KONSERT Rösten lider lätt av en finländsk förkylning men Elvis Costello balanserar upp fint med goda historier och några sällan spelade pärlor.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Elvis Costello & Steve Nieve
Plats: Filadelfia, Stockholm. Publik: 1 448 (utsålt). Längd: 127 minuter. Bäst: ”Waiting for the end of the world”, ”She” och hur de syr ihop Frank Sinatras croonerklassiker ”All or nothing at all” med ”Almost blue”. Sämst: Det finns otaliga låtar jag hellre hade hört än 00-talsnumret ”Tart” med förinspelat beat.


Eftersom Sverige bara har fått uppleva Elvis Costello helt solo det senaste decenniet hade det förstås ha varit kul att se honom med ett band igen, särskilt som han åkte runt med The Imposters i USA så sent som i somras.

Men i kväll har den 69-årige britten åtminstone med sig trogne pianisten Steve Nieve, som har backat honom i olika konstellationer ända sedan de tidiga dagarna med The Attractions, och det är faktiskt inte så dumt det heller.

En spelning med duon på Vattenfestivalen i Stockholm för 27 år sedan lever fortfarande varmt i minnet och de lyckas omedelbart etablera samma sorts avslappade intimitet som då på Filadelfia.

Costello genomförde i vintras ett även med Costello-mått mätt ovanligt ambitiöst projekt: under tio kvällar i New York med rubriken ”100 songs and more” spelade han och diverse gäster totalt 250 låtar ur sin långa och varierade katalog. Ingen låt, oavsett popularitet, vädrades mer än en gång.

Han inser givetvis att den sortens radikala grepp är svårt att ta på turné så i kväll blir det en mer traditionell blandning, om än kanske med ovanligt många mer sällan spelade nummer.

Det är två äldre män i kostym, Nieve vid sin flygel och Costello antingen stående bakom sin gammaldags och för ljudteknikern inte alltid helt lätthanterliga croonermikrofon eller sittande med någon av sina akustiska och elektriska gitarrer, med och utan blå hatt.

Även om Elvis Costello tar en stund på sig för att hitta närvaron blir det en laddad kväll på Filadelfia till slut.

Känns i början lite väl lös i kanterna

De känner varandra väl, samspelet är ledigt och Nieves fingrar springer sömlöst mellan klassiskt skolat piano och ren boogie. Costello känns inte minst i början kanske väl lös i kanterna, jag har definitivt hört mer stabila versioner av ”Accidents will happen” och rösten är inte alltid helt med honom, vilket skylls på föregående kvälls eskapader (”jag har fortfarande lite Finland i mig”).

Samma bländande skärpa som vid senaste Stockholmsbesöket på Göta Lejon 2017 infinner sig heller aldrig riktigt men Costello jobbar sig in i spelningen och berättar med sedvanlig slagfärdighet historier om hur befängt det är att han fått skriva låtar med både Burt Bacharach och Paul McCartney och hur hans pappa jazzmusikern lärde sig spanska (”i sängen”).

McCartney-samarbetet ”Veronica” skruvar han om till en spröd och stillsam akustisk vals, och, kanske för att vi är i Stockholm, gör han en soloversion av Anne Sofie von Otter-duetten ”No wonder”.

Nog för att vi får ett slags skräckdub-version av ”Watching the detectives”, med mörka förinspelade beats och Nieve på ödslig melodika, och ett rätt kul stycke rock’n’roll i än så länge outgivna ”Like licorice on your tongue” men det är annars crooner-Costello som tillåter sig att dominera i kväll.

Elvis Costello och pianisten Steve Nieve har spelat tillsammans i över 45 år, både med banden The Attractions och The Imposters och som duo.

Plockar fram äldre pärlor

I en fin ihopsmältning av Frank Sinatra-bekanta ”All or nothing at all” och den egna Chet Baker-blinkningen ”Almost blue” blir det rentav så lågmält att lokalens fläktsystem krigar om uppmärksamheten.

Jag gillar även hur Costello plockar fram sällan spelade äldre pärlor som ”Talking in the dark” och insisterar på att plocka in så mycket från sina två senaste plattor inför en publik dominerad av gamla fans som sannolikt gärna hört fler ”hits”.

Finalen går heller inte under några omständigheter att klaga på: två av Costellos största låtar om kärlek när den gör som mest ont. ”Alison” på vibrerande (och, visar det sig, ihopfällbar) elektrisk gitarr och en omtumlande ”I want you” med Nieve på sordinerat minidragspel.

Där kan hjärtat inte längre stå emot utan måste plocka fram ett plus till, även om resan dit var aningen mindre stabil än vi har vant oss vid från den här älskade underhållaren.


Elvis Costello & Steve Nieve spelar på Stora Teatern i Göteborg i kväll.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik