Intimt med Bill Fay
Publicerad 2020-01-17
ALBUM Folkrockmannen Bill Fays tredje album sedan omstarten för åtta år sedan är lika omistligt som de två tidigare.
Bill Fay
Countless branches
Dead Oceans/Playground
ROCK Det är i år 50 år sedan den unge pianomannen Bill Fay från norra London släppte sitt självbetitlade debutalbum. Han gjorde en platta till året därpå, ”Time of the last persecution”, med ännu fler lysande intima folkrocksånger innan den uteblivna försäljningen fick skivbolaget att tröttna.
Fay försvann från musikscenen men fortsatte att skriva låtar.
Några enstaka rockskribenter och artistkollegor lyfte under åren som följde ibland fram Fays namn men själv såg han sina skivor som försvunna, något ingen någonsin skulle få höra igen.
När Fay 1998 fick veta att hans två album skulle ges ut på nytt var det således omtumlande för den, vad han själv trodde, före detta artisten.
Inte nog med det. Nya fans hittade skivorna och bland andra Wilco, Ed Harcourt, The War On Drugs och Marc Almond gjorde covers på hans låtar.
För åtta år sedan fick Fay chansen att spela in ett nytt album, det väldigt rättmätigt hyllade ”Life is people”.
Nu är 77-åringen inne på tredje skivan i denna sin ”andra” fas. Det låter inte sällan ännu mer avskalat än tidigare, med en sångare som aldrig döljer att han har blivit äldre utan snarare kombinerar sin skörhet med alla år av samlade erfarenheter till ett drabbande verktyg i de föredömligt kortfattade pianoballaderna.
Några bonusversioner på slutet med större band känns möjligen lite onödiga. Men den som hör till exempel ”Filled with wonder once again”, ”Love will remain” eller titellåten kan rimligen inte göra annat än att känna evig tacksamhet till alla som hade del i att Fay fick en ny chans på ålderns höst.
BÄSTA SPÅR: ”Filled with wonder once again”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik