Texterna räddar Kurt Vile

Foto: Matador
Kurt Viles nya album är både tråkigt och snyggt.
MUSIK

ALBUM Allting är sig likt på Kurt Viles sjunde album.

Men ”Bottle it in” är ändå intressant – tack vare Viles fyndiga låttexter.


Kurt Vile
Bottle it in
Matador/Playground


ROCK För varje album har Kurt Vile blivit allt mer förutsägbar.

2008 kom debuten ”Constant hitmaker” där han förenade harmoniska gitarriff med fyndiga texter om livet. Vile blev snabbt en av slackerrockens största ikoner.

Sedan gjorde han samma sak igen.

Och igen.

Fem soloalbum har följt och det mesta har varit sig likt.

”Bottle it in” har spelats in under två års tid i olika städer och studior runtom i USA.

Genom 13 spår fortsätter den Philadelphia-baserade musikern att svamla fram sina innersta tankar med lika mycket humor som svärta.

Ibland låter han uttråkad, inte minst på tio minuter långa ”Bassackwards”.

Låtar som ”Hysteria” och ”Check baby” ger känslan av att någon har spelat in Viles röst i smyg när han suttit och jammat oengagerat för sig själv.

Men andra gånger låter det riktigt snyggt.

Det dramatiska gitarrspelet i ”Loading zones” väcker gåshud. Likaså Viles fascinerande metaforer om att inte leva efter samhällets regler: ”I park for free”, vrålar han gång på gång.

”Skinny mini” är tio underhållande minuter av stillsamt fängslande gitarrloop och lustiga kärleksförklaringar: ”You might wanna roll her up in a ball and eat her in a sandwich”.

Drömska ”Mutinies” når i stället sitt crescendo när Sonic Youths Kim Gordon kommer in med sin akustiska gitarr halvvägs in i låten.

Och i ”One trick ponies” är Vile klockrent självkritisk när han kallar sig själv ensidig: ”Cause I’ve always had a soft spot for repetition”.

Det är Kurt Viles lysande berättarförmåga som gör honom fortsatt intressant.
BÄSTA SPÅR: ”Loading zones”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Kurt Vile

Kim Gordon

Rock