Varm och vänlig Ullevi-triumf för Coldplay
Håkan Steen recenserar premiärkvällen
Uppdaterad 2023-07-17 | Publicerad 2023-07-08
KONSERT Coldplay må vara världens minst coola arenaband. Men näst intill ingen är bättre på att få en hel fotbollsstadion att känna den här sortens värme och samhörighet kring popmusik.
Deras första av fyra Ullevi-konserter går inte att beskriva som något annat än en ny triumf för London-bandets multikolorerat hoppfulla idé om rock.
Coldplay
Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: Får ingen siffra men helt utsålt så gissningsvis runt 60 000. Längd: Två timmar. Bäst: ”Let somebody go”, ”Charlie Brown” och ”Fix you”. Sämst: ”Something just like this” med hela bandet i rymdmasker gränsar till buskis, låten är kanske heller ingen av deras starkaste.
GÖTEBORG. Väldigt mycket är imponerande, djupt begåvat och rent omtumlande med Coldplay och deras variant av stadionrock.
Efter att ha följt dem hela vägen sedan genombrottssingeln ”Yellow” för 23 år sedan är jag långt ifrån förvånad över att det är det här internationella bandet ur deras generation som lyckas fylla hela fyra Ullevi den kommande veckan.
Ingen har jobbat hårdare med att ta U2-traditionen vidare: stora allmängiltiga känslor och ännu större refränger, ett vackert budskap om hopp och tro och en genuin vilja att kommunicera och göra sina konserter till jättelika kollektiva upplevelser av samhörighet.
Det går att förstå att fansen flockas för den bjärt kulörta och tekniskt framkantsplacerade show som en Coldplay-konsert alltid är.
Samtidigt är den sortens attityd inget man vinner coolhetspoäng med. Hugade cyniker kan enkelt plocka itu en låttext av Chris Martin och ha en field day med att peka ut banaliteter och plattityder, och visst går det att hävda att musiken ibland känns alldeles för tryggt framkalkylerad och rentav tråkig i sin ambition att stöta bort så få lyssnare som möjligt.
Icke desto mindre har jag flera gånger golvats av vad London-bandet klarar av att åstadkomma på en konsert.
Senast jag såg dem, på Friends Arena i Stockholm för sju år sedan, gick det omöjligen att göra annat än att kapitulera.
Och när de i kväll tar med sig sitt nionde album ”Music of the spheres” till Ullevi händer det igen.
Bandet pendlar mellan en stor scen inramad av tre pink floydskt rundade bildskärmar i och två betydligt mindre scener ute i publikhavet.
Publiken är i vanlig ordning försedd med lysande och blinkande armband som gör att Coldplay kan designa sin ljusshow över hela arenan. De är inte längre ensamma om den effekten men gör det bättre och snyggare än alla andra. Något händer tveklöst när bultande röda hjärtan pumpar över hela läktarsektioner under ”Human heart”.
Showen är uppdelad i fyra akter, för att bandet ska hinna flytta sig mellan scenerna. Rymdtemat känns precis som på skivan lite krystat men blir icke desto mindre effektfullt i ”Humankind” när stora planetballonger ramar in innerplan.
Och Chris Martin kan ju det här.
Han jagar från sida till sida av scenen i sina färglada sneakers, får igång viskande call and respons med publiken i ”Paradise” och slår an något djupt i klassiska balladen ”The scientist”, med nyckelraden ”nobody said it was easy”.
Inte minst kopplar han upp skärmarna mot Elton Johns finalkonsert i Stockholm, skickar över en version av ”Rocket man” och håller ett litet tacktal till en uppenbart rörd legendar.
Vilket givetvis är en upplagd volley för en riktig smashversion av ”Viva la vida”.
När Martin sedan går igenom plakaten med publikens låtönskningar passar ett fan på att föreslå en hyllning till bortgångne vännen Avicii, vilket vi får i form av balladen ”Let somebody go”, en av det här bandets allra finaste ballader i modern tid.
De bränner även av en uppfriskande ruffig och politiskt vass glamboogie som ”People of the pride˝, en lika intensiv version av ”Charlie Brown” och en tung, inspirerad final i gyllengult med dånande allsång i ”Fix you”.
Det händer att det blir för mycket av det goda, bokstavligt talat. När Chris Martin uppmanar oss att höja händerna i luften och kollektivt skicka iväg kärlek till Ukraina, Greta Thunberg eller vem vi vill känns han lite neohippiejolmig i överkant.
Jag har dessutom svårt att riktigt köpa klimatinramningen som bandet försöker sälja in turnén med. Givetvis bra att världens största popband sprider ordet om hållbarhet men ett planterat träd per biljett, några solceller, ett gäng elgenererande cyklister i publiken och en energialstrande dansmatta på innerplan och lite annat kan omöjligen komma i närheten av att kompensera ens en liten del av det klimatavtryck som den här sortens världsomspännande stadionturné på olika sätt ofrånkomligen orsakar.
Men även det går faktiskt att tugga i sig när Coldplay fyrar av en så här varm, vänlig, genuint upplyftande färgkaskad till popshow i en gammal västsvensk betonglåda en behagligt mild kväll i juli.
Coldplay spelar på Ullevi även i kväll samt på tisdag och onsdag.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik
