Michael Kiwanuka gör storslagen soulmusik

Uppdaterad 2020-09-25 | Publicerad 2019-11-08

Michael Kiwanukas tredje album får det mesta han tidigare gjort att kännas tafatt och begränsat.

ALBUM Michael Kiwanukas musik är sedvanligt analog.

Samtidigt är soulhistorien som han gräver i märkligt relevant igen.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Michael Kiwanuka
Kiwanuka
Polydor/Universal


SOUL Den nio minuter långa och symfoniska ”Cold little heart” från förra albumet ”Love & hate” har något oväntat blivit Michael Kiwanukas populäraste låt efter att ha varit ledmotiv i tv-serien ”Big little lies”. Hans tredje och självbetitlade album innehåller en liknande retrofuturism.

Det är förvillande enkelt att koppla den brittisk-ugandiske låtskrivaren och artisten till Bill Withers, Donny Hathaway, Pink Floyd och Marvin Gaye. Musiken utgår från klassiska vinylskivor som släpptes för över 40 år sedan utan att för den skull stanna kvar där och klä ut sig till nostalgiska pastischer. På något sätt lyckas han placera melodierna i en personlig verklighet som är här och nu, politisk och privat.

Han är inte ensam om att försöka förstå sig själv och samtiden genom att återanvända historien. Dessutom säger den politiska soul- och jazzmusiken från början av 70-talet fortfarande rätt mycket om ett oroligt 2019. ”Kiwanuka”, där låtarna tillsammans bildar en kraftfull och psykedelisk sångcykel, får nästan hans tidigare skivor att kännas begränsade och färglösa.

Han placerar de ångestridna texterna – styrkan i dem är den ständigt närvarande osäkerheten och självtvivlet – i storslagna blaxploitation-arrangemang och jättelika körer. Med ”Kiwanuka” har han gjort en skiva som, både tematiskt och musikaliskt, kan sorteras in mellan Kendrick Lamars ”To pimp a butterfly” och Kamasi Washingtons monumentala ”The epic”.

BÄSTA SPÅR: ”Solid ground”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik