Khalid är skicklig men alldeles för långrandig

Uppdaterad 2019-10-08 | Publicerad 2019-09-12

Khalid har blivit så populär att hemstaden El Paso utnämnt 13 september till ”Khalid Day”.

KONSERT Khalids första svenska arenakonsert är ofta euforisk.

Men den är för lång och återhållsam för att även bli magisk.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Khalid
Plats: Hovet, Stockholm. Publik: 7500 (utsålt). Längd: 1 timme och 45 minuter. Bäst: ”Young dumb and broke”. Sämst: Spelningen är flera låtar för lång.


Fyra låtar in sätter sig Khalid på en pall nära scenkanten och berättar att debutalbumet ”American teen” precis sålt guld här i Sverige. Han tackar för publikens stöd och verkar genuint förvånad över att de blivit dubbelt så många sedan spelningen på Annexet i fjol.

Men det är enkelt att förklara Texas-sonens framgångar. Den som någon gång har varit tonåring kan relatera till hans hårt träffande texter.

21-åringen skildrar dessutom livet som ung med en charmig lättsamhet. En av hans största låtar heter ”Young dumb and broke” och handlar om att trivas som ung och fattig student. I kväll bildar låten en av de starkaste allsånger jag någonsin hört.

Khalids röst är säreget raspig och hans avslappnade sångstil är en intressant kontrast till känslorna han förmedlar: sorg, eufori, hjärtekross och längtan.

Live är det främst euforin som får ta plats.

Ett varmt lyckorus sprider sig under Marshmello-samarbetet ”Silence”. Publiken älskar Khalid och i ”Another sad love song” sjunger de så träffsäkert och starkt att de får artisten att häpna.

Även på scen är han cool och befinner sig i en annan värld än de sex dansare som rör sig energiskt runt om honom. Han går långsamt omkring och gungar i takt till sin melodiösa r’n’b-pop. Ibland rör han försiktigt på höfterna till publikens stora jubel.

Men det hela är väldigt återhållsamt.

Khalid har ingen rekvisita eller pyroteknik vilket känns både modigt och uppfriskande. Men en arenakonsert kräver mer än hans karismatiska lugn och 30 låtar som alla går i samma milda tempo.

Särskilt under låtar från senaste albumet ”Free spirit” märker jag mig sitta och längta efter bara en liten spontan ton eller rörelse.

Men det nya materialet har också positiva stunder. Som när artisten skapar en medryckande fest under hitlåten ”Talk”.

Eller när han blir en renodlad soulsångare i ”Bluffin” och sjunger helhjärtat medan publikens telefoner lyser upp arenan.

Då är Khalid rentav fängslande.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik