Steenkakan: Oasis ”Definitely maybe”
Publicerad 2014-05-16
Håkan Steen om veckans retro
POP Jag var med, i Sahara-tältet i Hultsfred i augusti 1994, när trummorna i ”Supersonic” för första gången dundrade ut från en svensk scen. Liam Gallagher såg dödligt cool ut i kornblå utanpåskjorta och det stod ett kraftfält runt det unga bandet från Manchester som just då laddade upp rocken med mer ny energi än någon annan.
På natten firade vi med gin & tonic tills solen gick upp, vi hade ju bevittnat historia.
Oasis hade popfanatiker redan febrat om i månader tack vare tre enastående singlar. Någon vecka
efter Hultsfred kom ”Definitely maybe” och cementerade de nya hjältarnas ankomst.
Givetvis färgar allt det där lyssningen när debutalbumet nu släpps på nytt, remastrat och med hela 33 – kanske inte alltid omistliga – extraspår av singlar, demos och livelåtar.
Ändå: Produktionen känns kanske väl kompakt på sina ställen i dag men ”Definitely maybe” sveper fortfarande i väg mig på ett sätt som försvinnande få moderna rockalbum har lyckats med.
Själfull eskapism i sin vackraste form, som Oasis möjligen lyckades förfina ytterligare något snäpp på uppföljaren ”(What’s the story?) Morning glory”, men annars aldrig kom i närheten av igen.
BÄSTA SPÅR: ”Live forever”.