Daniel Adams-Rays HUMAN är spretigt och opersonligt
Publicerad 2018-11-16
Daniel Adams-Rays har gått vidare från sin raka solopop och gör nu musik under projektet HUMAN.
Men ”IRL” skulle gynnas av en mer enhetlig ljudbild och ett tydligare koncept.
HUMAN
IRL
YO Running Club/Universal
POP Daniel Adams-Ray beskriver HUMAN som varken ett band eller en artist men ”en idé öppen för exakt alla som känner för det”.
En fin tanke, absolut.
Men här har Adams-Ray skrivit text och musik tillsammans med en liten och homogen grupp kollegor. Bland namnen finns bland andra Henrik Jonback (Galantis och Miike Snow) och Carl Wikström Ask (Veronica Maggio och Linnea Henriksson).
Det kan ofta vara till fördel att förtydliga sin musik och till och med placera den i ett fack.
Ett exempel?
Det har nu gått 14 år sedan Snook omdefinierade svensk hiphop.
Ett till?
Efteråt fick Daniel Adams-Ray stora framgångar med sin raka solopop.
Att placera HUMAN:s musik är förvisso inte lika enkelt. Det är ofta spretigt och intetsägande.
35-åringen har aldrig låtit så tillgjord som när han rappar över stora, opersonliga allsångsmelodier i låtar som ”Tomorrow” och ”Tracksuit boy”.
”Love letter” är klämkäck disco som valfri svensk tonårsidol skulle kunna tävla i Melodifestivalen med.
Och på elektroniska ”Lights” tar låtskrivarvännernas gamla samarbeten över. Låten skulle platsa skrämmande väl på Miike Snows debutalbum från 2009.
Här finns också krystade låttitlar som ”I’d rather live” och ”Robot”. Den senare handlar om att hitta kärleken och inte längre känna sig som ja… en robot.
Tråkigt nog är HUMAN som bäst på nio månader gamla debutsingeln ”Higher”. Daniel Adams-Ray sjunger träffande om att lösa livets problem i en pengahungrig värld: ”With no money, you need more money to solve them”.
Först då skapar HUMAN en känsla av gemenskap.
BÄSTA SPÅR: ”Higher”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik