Omistlig hyllning till musik på sex skivor
Uppdaterad 2013-10-18 | Publicerad 2013-10-17
Så bra är The Waterboys ”Fisherman’s box”
ROCK/FOLK I mitten av 80-talet hade 80-talet blivit så mycket 80-tal att det, förstås, kom en motreaktion.
U2 åkte till Amerika och upptäckte blues och country. The Pogues slog igenom med en punkattack på folkmusik. The Waterboys kände sig efter tre album färdiga med sin filmiskt storslagna rock, all framgång till trots.
Så under tre år och otaliga studiotimmar fick Mike Scott chansen att skruva fram sin drömskiva och blivande klassiker ”Fisherman’s blues”, där han grävde ned sig i all gammal americana han upptäckt via Bob Dylan men också sina egna keltiska rötter.
Tio spår hamnade på lp:n 1988 men av det 30-tal ytterligare låtar som dykt upp på olika utgåvor sedan dess har vi förstått att det fanns mer.
För er som inte får nog kommer nu ”the complete sessions”. 121 spår på sex cd, inklusive tidiga skisser, nakna pianoversioner och muntra Beatles-covers.
Dessutom originalet på vinyl och en bonusskiva med låtar av Hank Williams, Woody Guthrie och andra inspiratörer.
På ett sätt är detta överkurs, på ett annat helt omistligt. För ”Fisherman’s box” sjuder av så mycket okonstlad kärlek till musik att den är väldigt lätt att fastna i.
BÄSTA SPÅR: ”Fisherman’s blues”.