Johnossi: Vi är mellanmjölk

Uppdaterad 2011-05-16 | Publicerad 2011-05-13

Succéduon har hittat segerreceptet för att nå ut till den breda publiken

LILLA BANDET LAGOM John Engelbert och Oskar Bonde tycker att de är lika delar hårda, mjuka, melodiösa och okonstlade. Förklaringen till varför Johnossi går hem hos en blandad publik.

Ett mellanmjölksband – men inte laktosfria, som Tomas Ledin.

Så beskriver rockduon Johnossi sig själva inför kvällens gig på Gröna Lund i Stockholm.

– Mellanmjölksband är fan det svåraste man kan vara, säger John Engelbert.

De är tvåmannabandet som vägrar publikfjäsk. Ändå har Stockholmsduon Johnossi gjort sig känd som ett av landets bästa liveband. I kväll spelar de på Gröna Lund i Stockholm, och i publiken finns både die hard-fans och planlöst strosande nöjesparksbesökare.

En blandning som är vardagsmat för Johnossi.

– Det är alltid tripp, trapp, trull – kids längst fram, sedan de lite äldre, och så en redig klunga farsor längst bak som tycker det är skönt med rå, ren rock, ler bandets sångare John Engelbert, 28, nöjt.

”Hårda och mjuka”

Johnossi är ett band med både bredd och kredd. När duon själva ska förklara varför pratar de i mun på varandra.

– Vi har både det hårda och det mjuka elementet – och alltid det melodiösa elementet, säger John.

– ... och är inte så hårda att man måste hålla för öronen, men inte så mjuka att folk går hem; tillräckligt okonstlade för att det inte ska bli pretentiöst, men det händer tillräckligt mycket för att det ska bli intressant. Precis mittemellan, skrattar Oskar ”Ossi” Bonde, 31.

– Ett mellanmjölksband – det är ju asgrymt ju! Mellanmjölksband är fan det svåraste man kan vara! Man kanske inte kan tro det, men någon som Tomas Ledin är ju inte mellanmjölk, säger John.

– Han är minimjölk. Nä, vänta, han är laktosfri mjölk – sånt man bara kan gå på om man har lite känslig mage, slår Ossi fast.

Spelar nya låtar

När bandet äntrar Gröna Lunds stora scen i kväll är mjölken i fråga näringsberikad. Johnossi kommer att lira låtar de

inte gjort live förut.

Att spela på ”Grönan” är speciellt, menar båda.

– Man har varit där sedan man var liten, kissat på sig i kärlekstunneln och så, säger John.

För Ossi är situationen mer komplex. Karusellsiluetten väcker både värme och vånda hos den höjdrädde trummisen.

– ”Fritt fall” har alltid gett mig lite skräck. Till slut var jag tvungen att åka för att ta itu med rädslan.

Så du kan koncentrera dig på spelningen?

– Haha, ja, och inte stå och stirra på den där ... grejen.

ANNONS