Jesus, vad knäppt

Albumet ”Jesus is king” med Kanye West är äntligen här

Uppdaterad 2019-11-08 | Publicerad 2019-10-26

Prisa Gud: försenade albumet ”Jesus is king” med Kanye West har landat.

ALBUM Ja, vad trodde ni?

Det här är ju helt knäppt och, i vissa stunder, briljant.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Kanye West
Jesus is king
Getting Out Our Dreams II/Def Jam/Universal


HIPHOP Samma dag som ”Jesus is king” äntligen släpptes publicerade brittiska tidningen Guardian en artikel som i några timmar blev lika uppmärksammad som Kanye West själv.

Under inspelningarna av sitt nionde studioalbum uppmanade West, som vittnat om att han själv varit sexmissbrukare, de andra deltagarna att inte ha sex före äktenskapet.

Som man gör.

”Jesus is king” är, om någon har missat det, ett kristet hiphopalbum. West är, om någon har missat det också, djupt inne i en religiös period av sitt liv och karriär.

Religiösa perioder verkar vara något som många geniförklarade manliga syndare måste gå igenom. Det är nästan en rockhistorisk plikt. Soulsångaren Al Green överlämnade sitt liv till Gud mot slutet av 70-talet och arbetar fortfarande som pastor i Memphis. För andra, som Leonard Cohen, Van Morrison och Bob Dylan, har religionen varit hållplatser som de har stannat till vid i några år och sedan rest vidare.

Hur lång Kanye Wests kristna period blir vet nog bara han själv. Han kanske brinner för det här, permanent?

Nu ska ingen tro att ”Jesus is king” är ett regelrätt och 27 minuter långt gospelalbum, vilket kunde fungera som ett soundtrack till hans omtalade ”Sunday service”-gudstjänster. I så fall är det en gospel according to Yeezus.

I låten ”Selah” citerar han olika bibelparagrafer till ljudet av knackningar som liknar pistolskott innan en kör kommer in och mässar ”hallelujah”.

Det är snarare som att Kanye mixar upp musiken från ”808’s and heartbreak”, ”The life of Pablo” och ”Ye” med ett ett andligt tema. Svordomar är för tillfället förbjudna på hans album och ersatta av kyrkorglar, gospelkörer och psalmliknande stämningar.

Det milda vansinnet som vilar bakom varje not, ett vansinne som bara finns hos personer som är övertygade om att de dag ska bli amerikansk president, är naturligtvis anledningen till att varenda skiva som Kanye West släpper fortfarande blir en händelse. Det finns betydligt sämre och tristare artister att följa därute.

Droppar av absolut briljans spills ut lite här och där. Just nu tänker jag bland annat på stenhårda ”On God” och den förtrollande hesa hiphopgospeln i ”God is”.

Framför allt återförenas rapduon Clipse i ”Use this gospel”. Bröderna Gene ”No Malice” Thornton och Terrence ”Pusha T” Thornton har varken jobbat ihop på evigheter eller släppt ett album tillsammans på tio år.

Återföreningen toppas för övrigt av att saxofonisten Kenny G stiger in mot slutet och levererar några dansbandsfuktiga toner. Det fattades bara det. Vad annars? Jag upprepar: vad annars?

Det fascinerande med Kanye West är att musiken sedan ”The life of Pablo” verkar befinna sig under ständig renovering.

På ”Jesus is king” kan den obligatoriska ”parental advisory”-klisterlappen ersättas med ett helt annat uttryck på obestämd tid:

Ursäkta röran – vi bygger om.

BÄSTA SPÅR: ”Use this gospel”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik