Så bra var konserten – låt för låt
Uppdaterad 2013-05-27 | Publicerad 2013-05-25
Joacim Persson sätter 
på Bon Jovis livelåtar.
”That’s what the water made me”
Bon Jovi provkör förgasaren och vinglar ut på Route 66. En försiktigt positiv start som tar sig.
”You give love a bad name”
Publiken exploderar men energin håller inte ända fram. Mycket för att Bon Jovi inte riktigt maxar superklassikern.
”Born to be my baby”
En av Bon Jovis bästa låtar har fått sin upprättelse. Jon leker bort melodin lite väl mycket, ändå alltid övertygande.
”Blood on blood”
Fint akustiskt intro av Jon, ännu vassare när bandet kliver in. Lika mycket amerikansk landsvägsrock som Buick-grillen de spelar i.
”Raise your hands”
80-talsklassiker som får Stadion att varva upp. Men en typisk riffig låt man gärna hade sett med Sambora på.
”Captain crash & the beauty queen from mars”
Ljummen låt som Bon Jovi försöker lyfta med bildskärmsöverdos. Men nja.
”It’s my life”
Tung, mörk och långsam version. Mäktig, som om den gått igenom några missöden och bedrövelser sen den härjade på listorna.
”Because we can”
Den amerikanska kampsången har även den fått bly i stegen, men energin på scen haltar.
”What about now”
Snyggt driven och väldigt typiskt sentida Bon Jovi-låt. Stabil.
”We got it going on”
Trist spår från ”Lost highway”. Som inte ens den enorma ljusriggen räddar.
”Keep the faith”
Jon kämpar med refrängtonerna men övertygar ändå. Ett avslutande gitarrcrescendo som nästan jammas överstyr.
”(You want to) make a memory”
Vacker och stillsam version som ligger perfekt efter larmet nyss.
”Someday I’ll be saturday night”
Fortsatt finstämt på Stadion. Betydligt varmare ballad än temperaturen på arenan nu.
”Army of one”
Fräser dåligt i motorblocket på den här nya tama låten.
”We weren’t born to follow”
Bon Jovi tolkar Bon Jovi. Men nej, ”Born to be my baby” är bättre i original.
”Who says you can’t go home”
Charmig bagatell med ett leende upp till tinningarna.
”I’ll sleep when I’m dead”
Jon hänger på sig en Les Paul och bygger upp en svängig version. Tyvärr med misstaget att spränga in Fogertys ”Rockin’ all over the world”. Bort med ett plus.
”Bad medicine”
Gjuten publikbomb med en rödsprängd ljusshow med dansande, animerade erotikskelett. Snusk a la 2013. Sen höftvickar Jon igång Stones ”Start me up” i nån slags stel och hårdrockstung tappning. Nej tack på den, ja tack på den smutsiga medicinen.
Extranummer 1
”Dry county”
Den starka balladen från ”Keep the faith” blir kvällens absolut finaste stund där också Samboras vikarie Phil X gitarrglänser. Rent av briljant.
”Wanted dead or alive”
Jon Bon Jovi tackar svenskarna och ber om ursäkt för att det dröjt tolv år sedan förra besöket. Klassikern bränner till, med kvällens bästa allsång och mobilhimmel. Men det är svårt att inte sakna Sambora här.
”Have a nice day”
Rätt många cylindrar mullrar på och får styrfart på en av bandets mest tramsiga rockhits.
”Livin’ on a prayer”
Jon gör en vacker och stillsam första vers på akustisk gitarr innan bandet kliver in i Bon Jovis största hit. Stadion kokar och bandet brinner. Så här ska det vara.
Extranummer 2
”In these arms”
Hela karossen på Buicken är upplyst och gör en mäktig inramning till ”Keep the faith”-numret nu i skymningen. Stark avslutning, men det slår inga gnistor ur huven.
Joacim Persson