Artisten om tuffa åren: ”Var under hot”

Publicerad 2018-07-12

Framgången kom tidigt.

Men för Anton Hagman blev mobbningen ett resultat av uppmärksamheten.

– Allt har gjort att jag är väldigt stark i dag. Jag vet att jag klarar mig själv, säger han.

Anton Hagman, 21, är fjorton år gammal och byter skola i hemstaden Västerås för tredje gången.

Det ska komma att bli en gång till, men det vet han inte då.

När han kliver in i klassrummet står det mängder av tjejer utanför fönstren med ansiktet tryckta mot glasrutan. Rektorn får ringa hem till hans föräldrar och säga att ”han inte sett något liknande”.

Det har gått två år sedan Anton började posta sångvideos på Youtube. Det går bra, men att bli lokalkändis som tonåring skapar enbart problem i skolan.

Fjorton är en så jävla jobbig ålder och killarna gillade inte mig

– Jag var dundermobbad och under hot. Jag kunde inte gå på stan av risk för att bli nedslagen. Allting handlade om uppmärksamheten jag hade runt mig och jag bytte skola jättemånga gånger, säger han.

– På tredje skolan, där tjejerna stod och tittade in i fönstret, så gick det utför för mig också. Fjorton är en så jävla jobbig ålder och killarna gillade inte mig. Så jag hoppade på det dåliga tåget, började göra dumma saker. Klottrade, agerade ut. Men längst inne var jag ju egentligen en bra kille. Efter det bytte jag till en musikskola. Den skolan räddade mig.

Till den Anton, som trasslade sig igenom allt, vad skulle du vilja säga?

– Att synden straffar sig själv. Det är du som kommer gå vinnande ur allt.

”Skulle vara ännu en flickidol”

Anton introducerades för Sverige i och med Melodifestivalen 2017. Hans ”Kiss you goodbye” slog ut förhandsfavoriten Loreen i Andra chansen och han hamnade på en sjätteplats i finalen.

Men den Anton som presenterades där och då började snabbt skava i artisten själv.

– Jag minns hur jag satt på hotellrummet och kände ”fan, fan”. Det kändes skitjobbigt med stämpeln jag fick, att jag bara skulle vara ännu en flickidol från Mello. Jag ville ju visa att jag är en artist, inte en produkt. Men jag fick snabbt den stämpeln och karaktären jag tvingades vara i kändes så barnslig, säger han.

– Det var en skitkul upplevelse och ingen har gjort fel på något sätt. Jag har kämpat sedan jag var 12 och jobbat mig upp. Jag har aldrig glidit på en räkmacka och lärt mig så mycket av det här. Jag vet vad jag ska göra nu.

Jag behöver ingen. Jag vet att jag klarar mig själv

Resultatet heter ”Tiotusenmetersklubben”, en låt på svenska om att ”vara kär i någon men inte få mer än personens hud”. Oavsett hur det går är Anton inte orolig.

– När jag var ung satt jag inne och spelade gitarr i stället för att vara ute och umgås och ha ett socialt liv. Allt som hänt har gjort att jag är väldigt stark i dag. Jag behöver ingen. Jag vet att jag klarar mig själv, säger han.

Planen är ett helt album på svenska.

– Jag ser det som ett sätt att få bevisa vad jag kan. Jag vill visa en sida av mig som jag inte fått visa innan, säger han.

Rockbjörnen

Följ ämnen i artikeln